Bevakning på hög nivå…
"Obehöriga ägas av mig!"
Att känna sig trygg i sitt eget hem har alltid varit något som jag tagit för självklart. Kanske är det också därför jag tidigare varit och dragit igång projekt som exempelvis ”Grannsamverkan mot brott”. Uppmärksamma grannar är alltid en väldigt bra trygghet, men där vi bor nu finns det inte precis några andra grannar i närheten.
I stället har jag överlämnat bevakningen till min trogna följeslagare: Debbie!
Hennes närvaro förhindrar nog att någon obehörig faller för frestelsen att göra ett besök hemma hos oss.
Eller vad tror du?
Så här är det, husse…
Lekstund med husse!
Vi kräver inte mycket av dig…
Kanske att ibland få sova i din säng, eller ligga i ditt knä när du tittar på TV. Eller varför inte få äta upp det du lämnar på tallriken?
En liten godis då och då är helt ok – men inget krav. Det är i alla fall inget större krav. Eller kanske ändå.
Hur som helst:
Det enda som vi egentligen kräver just nu är att du ska kasta den där jävla pinnen du har i handen!!
… att det ska vara så svårt att fatta…
Tack för igår!
Grillat är godast!
Vi fick en välbehövlig sovmorgon efter gårdagens festligheter, och så snart vi plockat undan allt ute på gården så återgick vi till ett tillstånd av slapphet!
Gårdagen bjöd på en del regn, men det var inget som stoppade den skara festsugna som samlats hos oss! Snarare höjdes stämningen något när man kunde höra regnet smattra mot partytältets taket, i alla fall när det gällde mysfaktorn!
Doften av grillat spred sig sakta i tältet trots att ordet vi använde i inbjudan var kräftskiva - men det var ju inte för matens skull som vi samlades!
Jag och Emmelie vill därför tacka alla som kom och gjorde denna kväll minnesvärd!
När baronen och baronessan kallar till fest…
Lugnet innan stormen...
… lyssnar folket!
En ström av festdeltagare och annat löst folk väntas anlända inom kort, och festen kan därmed anses vara invigd! Den annars så stillsamma atmosfären hemma på gården kommer att bytas ut mot ett sorl av röster, skratt, liv och rörelse.
Besökarna kommer att få möjlighet att fritt strosa runt på ägorna, leka med hundarna, eller varför inte utmana någon på kubb eller boule?
Nu, när våra förberedelser är färdiga, kan vi säga:
Skål mina vänner - idag är det fest!
Härmed är helgens ledighet påbörjad…
Basen kommer att eka i skogen!
… och därmed inleds arbetet här hemma!
Idag fortsätter förberedelserna inför lördagens festligheter. Partytältet ska upp, och inredas på bästa sätt! Detta blir den första riktigt stora festen hemma på godset, så det känns viktigt att allt verkligen blir bra – och så snart jag hämtat andan kommer jag att bege mig ut och påbörja byggandet av partytältet.
I slutet av festen kommer vissa utvalda trädgårdsmöbler att få avsluta sina dagar i den beryktade bunkern, något som säkert kommer att bli ett uppskattat inslag…
Kan inte vi alla hålla tummarna för ett fint väder på lördag??
Dimman lättar
Dimman lättar...
Utan för mitt fönster lättar nu den tjocka dimman som legat likt ett lock över oss, och jag kan se vad som händer och sker utanför huset.
Några vildsvin syns dock inte till, men däremot har jag mina fyra gosegrisar precis inpå mig. Solens strålar kämpar tappert mot molntäcket och dimman, men lyckas inte riktigt bryta igenom. Än.
Det börjar dra ihop sig mot helgens festligheter och förberedelserna är många. Idag måste gräsmattorna klippas, i morgon ska partytältet upp, och på lördag ska tältet inredas på bästa sätt!
Det är i tider som dessa man önskar att man hade en dräng här hemma på godset…
Vår egen lilla Diva!
"Det här grässtråt luktar annorlunda, husse!"
Det var ju ett tag sedan Diva blev en del i vår lilla flock här hemma, och allt har fungerat bra. Faktiskt över förväntan.
Detta härliga tillskott har blivit bästa kompis med Eragon, bäst beskrivs dessa två som ler och långhalm. En härlig duo som man ofta kan se busa runt på tomten så det står det härliga till.
Hennes nyfikenhet vet inga gränser, och enligt henne kan man inte utforska omvärlden tillräckligt noga. Hon har insett vikten av att noga undersöka varje del av huset och tomten.
Kanske kan det vara så att hon äntligen känner att hon hittat hem?
En plats för stressade själar…
Söka ro i vardagen...
I samhällets prestationskrävande vardag tvingas vi ibland dra oss tillbaka kort till den plats där vi finner lugn. En plats där själen får tillfälle att andas, samla kraft.
Jag har en sån plats. En hemlig plats där oroliga tankar tvingas på flykt, en plats där jag ensam kan njuta av stillheten.
Mina steg sökte sig dit många nätter. Den smala stigen lystes upp av månens sken, och ficklampans fladdrande ljuskägla.
Jag kunde sitta där i timmar och bara njuta av ett kravlöst varande. Ett andra hem i vardagen.
Ett hem jag inte besökt på länge.
Är det dags att gå vidare?
När tiden är inne...
Under något år har jag burit på en längtan inom mig. En längtan som jag idag kan se har utvecklats vidare – helt utan att jag medvetet engagerat mig. Kanske är det så att tiden nu är mogen för mig att ta ännu ett steg i livet? Mot nya mål. Mot nya uppdrag.
Vissa saker kommer att genomgå förändringar. Andra kommer att förbi oförändrade.
Det nya kommer att ställa krav på mig. Höga krav. Om jag har vad som krävs vet jag inte idag, men jag vet att jag är villig att försöka. Villig att sträva mot ett nytt mål i livet. Att lära mig använda vad jag lärt mig.
”Att våga är att förlora fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv.”
Vi vet när vi ska hålla tyst!
"Vi vet när vi ska hålla tyst"
Vi har ju hela sju hundar här hemma på gården, och det är väl inte så konstigt om ett och annat skall ekar här i skogarna. Visserligen finns det ett par hus i ”närheten”, men jag tror inte att hundarnas skall stör så länge det bara hörs någon enstaka gång.
När jag skaffade min första hund bodde jag dock i lägenhet, och då var det lite annorlunda om hundarna skällde. Bland annat minns jag att Debbie fick ett ont öga till tidningsbudet som mitt i natten helt oväntat kunde kasta in en tidning. Det hörde till vardagen att hon gav i från sig ett skall.
Dock var det aldrig så allvarligt att jag behövde skaffa ett antiskallhalsband till henne, men däremot fick jag göra det när jag skaffade nr 2: Baloo.
"Baloo"
Han skällde gärna och mycket, och för grannsämjans skull gjorde jag vad jag kunde för att få kontroll över den biten. Ett antiskallhalsband införskaffades. Funktionen var enkel. När hunden skällde fick den en dusch av citronextrakt, något som är helt ofarligt för hunden.
Behöver jag berätta att lägenheten tidvis luktade fräscht tack vare citrondoften? ^^
Idag använder vi visserligen inte någon form av antiskallhalsband till våra hundar, men det är något jag kan rekommendera: speciellt om man har grannar som kanske inte uppskattar en skällande hund i tid och otid.
Det finns ett par olika typer av antiskallhalsband: antingen det klassiska som avger en dusch med citronextrakt, eller ett som vibrerar och/eller avger ett ultraljud, samt ett där du har möjlighet att själv spela in det röstkommandot du använder för att få hunden att sluta skälla.
Ett par frågor till mina läsare:
- Använder du antiskallhalsband på din hund / dina hundar?
- Om ”ja” – hur tycker du att det har fungerat?
- Om du bor i flerfamiljshus: stör du dig på när andra hundar skäller?
