|| mannen som kan prata om hundar ||

Som de flesta av Er vet så omplacerade vi vår lilla Ådi i tisdags, och vad gäller detta har jag bara glada nyheter att förmedla!

Allt fungerar jättebra för honom i hans nyare familj – och det kan inte bli bättre!

När vi lämnade honom i hans nya hem var både jag och Emmelie överens om en sak:

Aldrig har vi fått sånt förtroende för någon, och att överlåta ansvaret för en av våra hundar var förknippat med ett obeskrivligt förtroende och följt av en stor lättnad!

Ådi fick verkligen det bästa tänkbara!

… ja, det är min dröm!

Kanske kan den anses som udda, men möjligheten att kunna inspirera och motivera andra människor till ett annat liv ligger mig varmt om hjärtat.

Att få andra och inse att man alltid klarar mer än man tror - att våga tro på sig själv.

Detta är dock bara en enkel förklaring, och det finns mycket mer att säga om det!

Men för att vissa av er inte ska ”spricka” av nyfikenhet väljer jag att avslöja drömmen i all enkelhet! ;)

I samband med den ökade träningen kommer det inte att räcka med att enbart äta som vanligt – och därför har jag beställt kosttillskott från MM Sports.

För mig är det en helt ny värld som öppnats, så det känns extra skönt att mina kollegor har bra koll på den här biten.

Idag är det dags att börja använda dessa produkter, och sen får vi se hur det påverkar mig.

Jag hoppas på ett positivt resultat!

Vi önskar er alla en trevlig helg!

Måndagens morgonpromenad utfördes i helt fel skor något som ledde till…

… ja, blåsor på fötternas undersida.

Trots detta har jag vägrat pausa träningen, men nu blir jag så illa tvungen att låta fötterna vila i morgon.

Förhoppningsvis räcker det med endast en dags vila!

Lyckligtvis är detta inget som stoppar mina många och lagom långa cykelturer!

Följ träningen på Runkeeper!

Den senaste tiden har en viss dröm blivit allt mer återkommande och det är väldigt frestande att följa den.

Dock kommer den att kräva stora förändringar i mitt liv.

Frågan är bara om jag är redo för det nu, eller om jag ska lägga band på mig själv?

Sommarens äventyr kommer garanterat att ge mig en skjuts i rätt riktning…

… men kanske skulle jag tjuvstarta i liten skala och se hur allt utvecklas innan jag fattar ett beslut?

… är inget någon av oss saknar, och trots att jag satt höga mål när det kommer till träningen är jag övertygad om att det går att genomföra.

Dock kan jag räkna med att första veckans mål inte uppfylls helt då dygnets timmar rubbats å det grövsta i helgen, men allt sånt tar jag igen nästa vecka.

För att förhindra sådana förskjutningar i framtiden blir jag tvungen att försöka ha samma dygnsrytm under hela veckan.

Dvs… tillåta att klockan uppmanar till träning 03.00 varje dag!

… icke önskvärda erfarenheter som gång på gång tvingar ner oss på knä.

Att acceptera detta som en del av det liv man lever, hur ohyggligt det än må ha varit, är avgörande.

I slutändan kommer det att ändras till något gott, när erfarenheterna med årens hjälp blir verktyg som går att använda för att komma vidare – bort från det gamla.

Slaveriet till såren bryts och såren läker raskt när dem ej längre störs genom att ständigt påminnas om orättvisor som skett i det förgångna.

Ibland har man mer än tur!

Gårdagens annons på blocket resulterade att vi snabbt fick tag på en familj som visade sig vara rätt för Ådi!

Redan i går kväll skyndade dem ner till Falkenberg för att träffa honom, och i morgon eftermiddag åker vi upp till dem för att lämna honom.

Både jag och Emmelie är glada för Ådis skull, men vi kommer att sakna honom!

… så i natt kommer den lilla knatten att få sova bredvid oss i sängen!

… påbörjar jag Den Stora Vandringen!

I över 2 år har denna dröm sakta fått växa fram, och bakom mig ligger hundratals timmar med träning och förberedelser.

Men det är inte över än.

Under de kommande fyra månaderna måste träningen fulländas, samtidigt som dem praktiska förberedelserna når sitt mål.

Under dessa 20 veckor innan start är minimikravet att vi ska vandra 200 mil, samt att jag själv ska försöka hinna med att avverka 400 mil på min trogna cykel.

När jag genomfört detta kommer jag att belönas med att få gå ytterligare 200 mil.

Kan man kalla det för ”en morot”..?

Resultatet av detta kommer veckovis att redovisas i Nyhetsbrevet, och för dig som vill prenumenera på detta: skicka ett mail till nyhetsbrev (a) henrikolsson.eu.

Att sätta ett sådant mål tidigt en måndag kan knappast vara sunt, och vissa skulle kanske kalla mig för envis…

… men jag är inte envis, jag är bara överdrivet målmedveten i detta.

Trots att allt fungerat bra med Ådi här hemma bestämde vi oss idag för att sätta ut en annons på blocket rörande honom.

Det är vår förhoppning att vi kommer att hitta ett hem åt honom där han får lättare att vara i centrum, och bättre möjligheter till aktiviteter.

Vi känner att vi utfört vår uppgift när det kommer till att rädda honom från en icke konstruktiv tillvaro.

Det är med sorg i hjärtat vi fattat beslutet, men Ådi’s bästa måste alltid väga tyngst och komma i första hand!

Då dagdrömmeri är en sysselsättning som anstår en man av min typ har det blivit dags för mig att avslöja ännu en galen idé:

En dag (om många år) skulle jag gärna vilja klippa banden med omvärldens alla ”måsten” och ge mig ut på äventyr i en husbil av rang under 12 månader.

Tillsammans med Emmelie och hundarna!

Att få möjligheten att driva runt längs vägarna och använda tiden till att skriva och hålla drömmarna vid liv.

 Med denna husbil kan man fånga dagen!

Jag har tidigare noterat att någon av vovvarna bitit av kvistar från buskarna för att med dessa sedan bädda inomhus.

Som om deras mjuka filtar inte skulle vara tillräcklig bra, eller..?

Idag fångade vi dock boven i dramat på film, och därmed kan vi konstatera att Vega tycks försöka locka med Ådi på samma dumheter…

Vad ska man säga om detta?

Tips: Årets första nyhetsbrev kommer ut i morgon – glöm inte att prenumenera!