|| mannen som kan prata om hundar ||

Min efterlängtade ”dragsele” har äntligen kommit, så i helgen genomför jag det första riktiga testet med kärran!

Det är först nu som jag kommer att få reda på exakt hur det kommer att kännas att dra kärran efter sig!

Är det bara jag som är ivrig i detta?

Hur allt kommer att gå kommer att redovisas i söndagens nyhetsbrev!

Prenumenerar du inte på nyhetsbrevet kan du enkelt göra det genom att skicka ett mail till nyhetsbrev@henrikolsson.eu!

Det är inte många bitar som återstår i den praktiska planeringen!

Igår lämnades kapellet in för tryck till Fingerprints i Falkenberg, och inom tre veckor ska det vara färdigt.

Därmed dröjer det inte länge innan kärran kommer att ingå i den dagliga träningen! Låt oss bara hoppas att Kung Bores tid vid tronen inte blir för långdragen!

Driftstörningar: De senaste dagarna har det bitvis varit svårt att komma in på min hemsida, och enligt webbhotellet jobbar dem på att lösa problemet.

… men jag kan inte undgå att känna ett starkt sug efter en riktig grillkväll…

Att få tillbringa behaglig tid utomhus i goda vänners lag medan man inmundigar läckerheter i både fast och flytande form.

Jag får dock lägga band på mig ännu en tid, och i stället se fram emot vårens planerade festlighet här hemma i det Olssonska residenset.

Det är en festlighet som inte helt oplanerat sammanfaller med baronens 35-årsdag samtidigt som det också kan ses som en liten avskedsfest inför sommarens äventyr.

I det som en gång liknat ett välstädat vardagsrum råder nu kaos av sällan skådat slag då jag flyttat in min lilla verkstad.

Arbetet övervakas som vanligt av Debbie!

Det skruvas och borras på ett sätt som närmast kan tolkas som neurotiskt – men ska vissa bitar bli klara redan idag krävs det åtgärder utöver det vanliga.

Den första viktiga uppgift som redan blivit utförd är att förse kärran med ett par dubbelstöd så att den står stadigt!

Nästa steg blir att montera väskorna!

Jag tog tillfället i akt och begav mig till Biltema idag för att köpa in några viktiga saker inför sommarens äventyr.

Bland annat införskaffades lite reflexkläder, då det är viktigt att vara väl synlig när man vistas i trafiken – och speciellt om man är fotgängare!

Utöver kläder har jag även införskaffat väskorna till kärran och lite övrig utrustning som är av högsta vikt.

Därmed kommer jag att kunna ägna en stor del av denna helg med att montera och fixa här hemma!

Med drygt 16 veckor kvar innan start börjar allt minst sagt dra ihop sig!

En drömlik känsla infinner sig.

Samtidigt får jag allt svårare att greppa det faktum att den stora dagen närmar sig…

Mycket arbete och träning återstår innan jag helt kommer känna mig redo för det kommande äventyret – och sakta men säkert börjar ”pirret” i magen tillta!

Jag och mina medvandrare ska alltså gå från Kiruna till Ystad, och avverka närmare 200 mil till fots.

… ikläder jag mig träningsskorna igen.

Efter 5 dagars uppehåll i träningen känner jag mig redo att återuppta den igen.

Förkylningen har övervunnits, så när som på en ovanligt envis hosta.

Jag behöver snabbt återgå till den vanliga dygnsrytm jag kallat vardag.

Kan tyckas konstigt, men jag gillar att väckas 02.00 på natten för att påbörja dagens första träningspass.

Således längtar jag efter måndagen!

I unga år präglades jag av friluftslivet, och utöver den harmoni jag fann i skog och mark fann jag också intresset för överlevnadsträning.

Att träna upp förmågan att se möjligheter trots begränsad tillgång till utrustning.

Insikten om att man kan överleva länge med grundläggande kunskaper i hur man bygger ett läger och gör upp eld sporrade mig att fortsätta träna i all enkelhet.

Nu har det blivit dags att damma av mina gamla kunskaper och återigen dra nytta av vad jag en gång lärt mig.

När jag kikar igenom den förberedande planeringen vad gäller material ser jag glädjande nog att jag kunnat placera följande symbol på många ställen.

Målet är att varje rad kommer att prydas av den inom 2-3 månader, och det som återstår nu är den ekonomiska biten och där är vikten av sponsring inte att förakta:

Att kunna täcka upp de utgifter som ligger framför mig för att stå väl förberedd inför starten av Den Stora Vandringen.

Sakta börjar jag göra mig redo att skörda frukterna av drygt 2½ års arbete!

… är inget någon av oss saknar, och trots att jag satt höga mål när det kommer till träningen är jag övertygad om att det går att genomföra.

Dock kan jag räkna med att första veckans mål inte uppfylls helt då dygnets timmar rubbats å det grövsta i helgen, men allt sånt tar jag igen nästa vecka.

För att förhindra sådana förskjutningar i framtiden blir jag tvungen att försöka ha samma dygnsrytm under hela veckan.

Dvs… tillåta att klockan uppmanar till träning 03.00 varje dag!

… påbörjar jag Den Stora Vandringen!

I över 2 år har denna dröm sakta fått växa fram, och bakom mig ligger hundratals timmar med träning och förberedelser.

Men det är inte över än.

Under de kommande fyra månaderna måste träningen fulländas, samtidigt som dem praktiska förberedelserna når sitt mål.

Under dessa 20 veckor innan start är minimikravet att vi ska vandra 200 mil, samt att jag själv ska försöka hinna med att avverka 400 mil på min trogna cykel.

När jag genomfört detta kommer jag att belönas med att få gå ytterligare 200 mil.

Kan man kalla det för ”en morot”..?

Resultatet av detta kommer veckovis att redovisas i Nyhetsbrevet, och för dig som vill prenumenera på detta: skicka ett mail till nyhetsbrev (a) henrikolsson.eu.

Att sätta ett sådant mål tidigt en måndag kan knappast vara sunt, och vissa skulle kanske kalla mig för envis…

… men jag är inte envis, jag är bara överdrivet målmedveten i detta.

Med längre cykelturer hoppas jag kunna förbereda både Vega och Debbie på vad som väntar oss om några månader.

För en siberian husky är springandet en stor del, och även om jag själv inte tillhör de kategori som gillar löpning så kommer jag nog att få ändra inställning.

Den kommer att bli en udda uppgift att lösa problemet med att springa med en lastad kärra, men jag har några idéer jag jobbar med nu.

Den svåra biten blir, att för egen del, inte följa minsta motståndets lag…