… övervinner själen kroppens svaghet…

Du är ej längre bunden vid denna värld, men förevigt fast i dina närmastes hjärtan.

Idag samlades en ringa skara av dina anhöriga vid änden av din säng för att en sista gång ta farväl.

Ljudet av dina andetag som tystnat har skapat ett ekande tomrum av sorg, och för stunden finns inga ord som lindrar, så mitt deltagande sker i tystnad.

Karl-Erik
1918-04-24 – 2011-08-20

Igår var det 10 år sedan du plötsligt lämnade oss, och oavsett hur många år som går kommer jag aldrig att glömma den ödesdigra dag då allt plötsligt förändrades.

Enträget och förgäves kräver mina tårar dig tillbaka, samtidigt som jag kämpar om möjligheten att vrida tillbaka klockan.

Jag vill krama dig igen, och få dig och förstå hur älskad du var, och kanske få dig att göra andra val i livet.

Få dig att stanna kvar hos oss…

Johan Runnqvist – 760215 – 010723

…än “tack” för dessa år som du varit en trogen vän vid min sida, för alla gånger du fått mig att le!

Du kom till oss som sargad, med en ytterst tveksam framtid. Men du har i allt varit tapper och kämpat, och glimten i dina ögon har alltid varit synlig!

Oavsett hur mörkt det än har varit.

Idag nådde dock din vandring sitt slut och vi tvingades till ett smärtsamt farväl.

Allt jag kan säga nu är:
“Tack, min vän, för varje minut av din tid!”

Idag samlas din familj och dina vänner i hundratal, för att ta ett sista farväl av dig.

En son. En bror. En far. En vän.
Allt av bästa sort.

Troget följer vi dig till din sista viloplats, medan våra tårar enträget och förgäves kräver dig tillbaka.

Förbehållslöst spred du ljus omkring dig med ditt leende, och värme med ditt stora hjärta. Att vi nu tvingas säga ‘farväl’ gör denna värld så mycket fattigare.

Du finns för alltid i våra hjärtan!