Allting har sin tid. Att skräpa ner har sin tid. Att städa upp har sin tid. Det blev en sen kväll igår, men det tycktes inte förhindra en tidig morgon.

Redan vid 05.00 slog man upp sina ögon, och insåg att John Blund flytt fältet.

Jag lyckades stå emot frestelsen att påbörja dagen något, men kokade kaffe och la mig för att lyssna på Spöktimmen. Efter ca 60 minuter hade kroppen tydligen fått nog av lättjan, och man rullade ur sängen.

Det gick tydligen inte att få ro i kroppen. Inom mig gnagde synen av röran ute på gårdsplanen, så jag bestämde mig för att åka in till stan och hyra ett släp.

Vid hemkomsten trodde kanske Turbo att jag införskaffat en hundgård på hjul, men så var icke fallet.
Även om det kanske inte vore en dum idé…

Hur som haver: Allt skit som försvinner är bra skit. Dessvärre var inte all skit min skit.

I juni förra året hade någon mindre begåvad bestämt sig för att slänga skräp i skogen. Jag passade på att städa upp och låta det ligga här hemma i tron att jag snart skulle lasta ett släp.

Så blev det inte, och allt blev liggandes. Tills idag, vill säga.

Nu är det borta, tack och lov! Tillsammans med en del annat skräp. Allting har sin tid.

Tandläkarbesök

Efter att jag sorterat skräpet på återvinningscentralen så lämnade jag tillbaka släpet och handlade lite. Därefter stod det klart att jag hade alldeles för mycket dötid innan mitt planerade tandläkarbesök.

Men det kändes korkat att köra hela vägen hem, bara för att sen åka tillbaka in till stan. Jag anlände uppskattningsvis 90 minuter före mitt planerade besök, men kom otroligt nog in efter 35 minuter.

Tydligen fanns det en lucka att fylla (och ett hål), så jag kunde bara tacka och ta emot.

Jag har inget emot tandläkare som personer, utan det är mer deras yrkesutövning jag har lite svårt för. Oavsett hur viktig den än må vara. Den stackars personal som fick hantera mig idag var dock väldigt tillmötesgående på alla sätt och vis.

Jag tror att vi någon gång i framtiden kan bli vänner.

Väl hemma från allt så kan man äntligen varva ner. Sömnbristen är helt klart märkbar, men vissa måsten finns fortfarande kvar. Studierna i första hand.

Sen kan nog jag se fram emot ett tidigt möte med huvudkudden. Så långt är jag i alla fall till freds med dagen som sådan.

Vi på Hundgården önskar er alla en riktigt härlig måndagskväll!