Ja, säg den lycka som varar för evigt… Det fanns viss förhoppning om att basketbollen skulle hålla lite längre med tanke på att hon inte fick grepp om den.

I alla fall inte till en början, men hon lärde sig.

Idag lyckades hon få tag i den på riktigt, och till en början bar hon bara runt på den. Någonstans längs vägen så gick det hål på den, och nu har hon bara en orange “påse”…

Det var kul så länge det varade, som doktorn sa. Men trots att luften gick ur den lär hon fortfarande kunna ha väldigt kul med den.

Nu har hon något som man kan kampa med.

Jag minns för många år sedan när jag hade Debbie och Baloo och kom hem med en nyinköpt basketboll. Det tog mindre än 5 minuter så hade båda slitit den i två stycken…

Det har funnits bildbevis på den dragkampen, men då den utspelade sig 2007 så verkar det som att bilden tyvärr försvunnit på något sätt.

Oavsett, säg den lycka som varar för evigt. En basketboll är tydligen inte stor nog – inte ens för en liten schäfervalps målmedvetna bitande.

En avkopplande söndag

Jag hade gärna sovit lite mer i natt, men framåt 11-tiden tyckte Wilja att husse skulle ta sig ur sängen.
Två hungriga vovvar väntade ju på lunchen.

Trots viss brist på sömn har man i alla fall dammsugit huset, men i övrigt har det inte skett speciellt mycket bortsett från en lite längre promenad med Wilja.

Det har blivit lite allmänt slötittande på Netflix i perioder under dagen, och så här på kvällskvisten kan man nästan helt och hållet hänge sig åt streamingtjänstens halvdana utbud.

Troligtvis kommer man att avsluta dagen någorlunda tidigt, och i morgon inleder vi en ny vecka igen. Hur den ska inledas är i skrivande stund inte bestämt, men man lär knappast vara sysslolös.

En sak är i alla fall säker: Dagen ska inledas med en cykeltur in till stan!

« « « henrikolsson.eu – föreläsningar finns på facebook » » »

« « « Vad är downshifting för något? » » »