Wilja är halt och lytt, och jag har ingen aning om varför. Gårdagens långpromenad genom skogen gick alldeles utmärkt, men idag är det tydligt att hon markerar på ett bakben.

Antingen höger eller vänster.

Ja, det är inte uppenbart då det onda tycks skifta sida. Jag har kollat tassarna, samt samt tryckt, klämt och dragit lite i benen utan att få någon märkbar respons från henne.

Det onda tycks dessutom försvinna så snart husse går utanför ytterdörren i riktning mot utedasset, men inomhus är det synd om henne.

Antingen har hon ont någonstans på riktigt, eller så är hon ingen riktig schäferhund. Det lutar mer åt att hon egentligen är en allsvensk fotbollsspelare…

Eller en drama queen…

För säkerhets skull kommer kvällens promenad att bli kort, och är det inte bättre i morgon får jag nog kontakta en veterinär.
Det vore dock inte konstigt om hon råkat vrida till en led när hon härjar runt här hemma.

Icke desto mindre måste detta tas på allvar. En skada måste trots allt få möjlighet att läka ordentligt så att den inte förvärras ytterligare.

Hur man sen ska lyckas hålla en snart 11 månader gammal schäfer stilla är nog en fråga som inte ens de lärde i Lund kan besvara…

Så, Wilja är halt och lytt. Därför får man gosa lite extra med henne tills att det onda gått över. Kvällens promenad blev därför ytterst kort, men jag kunde inte märka något speciellt på henne.

Hon hittade en pinne och skuttade glatt runt med den, till synes helt obesvärat. Tokfia.

Det blev inget cyklande i helgen…

… men däremot så blev det en tur till stan idag. Vinden låg på ganska bra, men man slapp åtminstone regnet, något man verkligen inte gjorde i fredags.

Vädret fortsätter att vara ostabilt, men snart inleds mars och hoppet om en vår närmar sig. Man är i alla fall tacksam över att man slipper snö, is och slask.

Vi tar en dag i taget, men man längtar verkligen efter att få susa fram längs vägarna i vårvärmen.

Vi finns på Facebook och Instagram!