Det är alltid gynnsamt att lyssna på husse, och kan man dessutom sitta still är belöningen självklar.

Eftersom man jobbar i kväll passade jag på att bjuda Wilja på en liten kortare promenad. Under tiden passade vi på att träna lite lydnad, och jag tyckte nog att allt gick jättebra.

Det var dock inga distraktioner, men den varan får man gott om inne i stan. man får börja någonstans.

Under promenaden fick hon också gå lös en bit, men under högst kontrollerade former. Tanken är ju naturligtvis att man alltid ska kunna ha henne lös, men jag vill försäkra mig att hon stannar om det dyker upp något djur.

Därför testar vi sakta men säkert under kortare stunder och ser att inkallningen fungerar bra.
Babysteps, helt enkelt!

Med gott resultat!

Hennes selektiva hörsel gör dock att det ibland är svårt att lyssna på husse, men hon gör i alla fall framsteg. Wilja är en fantastisk hund som kan reta gallfeber på husse…

Men jag säger det med kärlek.

Det är klart och tydligt att hon är min hund, och att jag är hennes husse. Det betyder dock inte att mina skor är hennes skor, men vi jobbar intensivt på den biten.

… och ja, detta var alltså mina nya skor…

Ibland glömmer man att ställa undan dessa, och då tar hon tillfället i akt att ta bort sånt som enligt henne är att anse som onödigt.

Den lilla marodören!

Inget nytt under solen:

Genom årens lopp har dock valpar och unghundar roat sig kungligt med att bita i diverse saker. Det värsta var nog ändå den gången Bagheera som liten valp bestämde sig för att bita sönder en glödlampa och äta upp glaset..

Lyckligtvis gick det bra, men det kunde slutat väldigt illa.

Sen har vi Fjant som röjde runt här hemma ganska ordentligt, och några av bilderna kan man hitta « här ».

Även Turbo ställde till med viss oreda, även om han mestadels ägnade sig åt att stjäla mat. Något som inte alltid var uppskattat då det oftast var husses mat som försvann…

Trots att man ibland känner viss frustation över hundars påhitt, så är det ändå ett lågt pris att betala för en sån underbar vänskap!