Ja, det återstår väl att se, men målsättningen är väl att vara det till 100% – samtidigt som omständigheter alltid gör att utfallet blir betydligt lägre.

Som den senaste veckan:

Först stoppade förkylningen all form av träning under några dagar, och sen kom det in ett rejält snöoväder som förde med sig drygt 3 dm snö.

Tyvärr plogas inte de stora vägarna på ett sånt sätt att vägrenen blir farbar, i stället tvingas man cykla längre ut på vägen och kommer betydligt närmare trafiken.

154:an går mellan Falkenberg och Ullared och är en av Sveriges mest trafikerade landsvägar, och den är helt klart underdimensionerad för att motorfordon, cyklister och fotgängare tryggt ska kunna dela vägbanan.

Förvisso har snön till stor del försvunnit från vägen, men vägrenen är långt i från fri från snö och isklumpar, så det är nog klokt att vänta ett tag till innan man hoppar upp på sadeln och cyklar till stan igen.

Någon gång i framtiden kan man alltid hoppas på att vägen antingen breddas eller att det byggs en separat gång och cykelbana bredvid, men det känns inte riktigt som att cyklister prioriteras tillräckligt mycket.

Vilket naturligtvis är oerhört tråkigt eftersom det knappast finns ett smidigare sätt att transportera sig själv.

Skogsvägen fram till huset består av betydligt mer snö, men samtidigt tycker jag nog att den är betydligt vackrare och mer fridfull än de större vägarna.

Men inte direkt enklare att cykla på…

Just idag var man dock ingen flitig vintercyklist, utan valde i stället bilen för att kunna ta sig till stan – och väljer man bilen får Turbo i vanlig ordning göra husse sällskap.

Hundpromenader i all ära, men att få åka med i bilen är ändå något alldeles extra! Speciellt när man som en liten glad vovve får vara med om spännande saker som exempelvis automattvätten på Shell.

Även om det kanske inte riktigt var hans stora favorit…