… borde kommit längre under det senaste året, men något hände på vägen och drömmarna fick stå åt sidan för andra projekt som låg närmare i tiden.

Jag glömde dock aldrig den där brinnande längtan om att föreläsa, men på något sätt tycktes jag tyst acceptera att det inte var dags.

Inte för att behovet inte fanns, utan för att jag aldrig kämpade hårt nog för att skapa det där tillfället!

Men nästa vecka – när jag bara jobbar två dagar i stället för sex – är tanken att jag återigen ska ta upp den tråd jag la åt sidan för länge sen…

Vad som händer sen återstår att se!