Det handlar om hundratals noteringar som skrivits ner på små lappar jag haft i fickan, plånboken, väskan etc – och samtliga har varit tänkta att fungera som byggstenar i det som jag hoppas ska bli min framtid:

Att bli föreläsare!

Tyvärr har planerna gång på gång försenats av till synes olika anledningar, men ska jag vara helt  ärlig så faller de flesta planer i glömska pga en och samma anledning:

Jag vågar inte riktigt ta det där första steget. Uppriktigt talat är jag… rädd..?

Länge har jag hävdat att det är viktigare och långt bättre att våga ta steget, ge drömmen en chans även om det slutar med ett magplask – än att bara låta den dröm man vårdat förtvina i ens hjärta.

Varje dröm förtjänar att få sin chans att växa och utvecklas tillsammans med drömmaren.

Jag tror på min dröm, och jag är villig att växa med uppgiften och utvecklas tillsammans med drömmen. Men…

… jag vågar som sagt inte ta steget!

Jag har dock insett vikten av att skaffa mig ett bollplank där möjligheten ges att lufta idéer samtidigt som man erbjuds direkt eller indirekt feedback.

Nu återstår det bara att se vem som får den otacksamma uppgiften att bli min mentor!

– följ oss på facebook – prenumerera på vårt nyhetsbrev – utmana oss med runkeeper –