|| mannen som kan prata om hundar ||

Jag känner mig lite skakis, husse...

… runt 06.00 av att vovvarna skällde utanför. Ibland brukar vi stänga in dem över natten, men igår kväll gjorde jag aldrig det. Det rör sig väldigt mycket vilt i skogen här, och skulle mina snappa upp vittring på något i närheten kan man räkna med att de levererar en rejäl utskällning.

I morse orkade jag dock inte kliva upp ur sängen, utan drog täcket över huvudet och somnade om. Runt 08.00 kravlade jag mig ur sängen, stapplade ut i köket och gjorde i ordning en välbehövlig kopp kaffe, för att sedan dra med Debbie, Bagheera, Eragon och Diva ut på en liten längre morgonpromenad.

Väl hemma från den var det dags att placera vovvarna en och en på vibrationsplattan. Medan de låg där passade jag på att plocka alla fästingar som kröp på dem. Placerade samtliga på ett papper och summerade: 30 stycken vidriga små kryp – samtliga fick avsluta sitt meningslösa liv i kaminen… Trevligt.

Det är dags att börja svettas...

Efter en djupare diskussion igår kväll så bestämde vi oss för att börja träna igen. Den sista tiden i ens liv kan man inte direkt märka med ett grönt nyckelhål, och det är också något man känner.

Jag har blivit viss om att man inte blir yngre, och att komma igång med träningen blir knappast lättare ju längre man väntar.

Jag har ju provat att vila mig i form, men resultatet är inte att magrutorna blivit större. Snarare har de försvunnit helt. Men det som ligger dolt under ytan ska komma fram igen.

Visserligen cyklar jag till och från jobbet, men det skadar inte att trappa upp träningen lite – och dessutom blir det kanske lättare om vi triggar varandra?

Håll gärna tummarna för oss!

På vårt träningsschema finns följande aktiviteter:

• löpning
• styrketräning
• längre och fler promenader med hundarna

Sometimes they come back...

Som en del av er redan vet så äger ju Emmelie ett eget hus. I skrivande stund genomgår de huset en helrenovering, och därför går det inte att bo där. Såvida man inte är ett spöke…

Flera märkliga observationer har gjort, bland annat har Emmelie själv vid ett par tillfällen hört fotsteg i en trappa, samt fotsteg på vinden. Vid dessa tillfällen har hon varit helt ensam i huset.

I morgon åker vi båda dit för att fixa lite, och jag håller tummarna för att Anna (kvinnan som går igen) gör sig hörd. Enligt ett par personer så vill hon inget ont - hon är bara lite nyfiken.

Flera inneväggar har rivits i huset, och vinden är i stort sett helt öppen nu – allt för att Anna ska slippa besväret med att gå igenom väggar…

I morgon ska vi även försöka forska lite mer kring Anna, och förhoppningsvis kommer vi även att kunna få fram en bild på hur hon såg ut.

Någon mer än jag som tycker att sånt här är intressant?

Detta borde hjälpa...

Idag tog vi äntligen tag i ett litet problem vi har här hemma.

Vi byggde ju en grind till köksingången och en grind till Emmelies hundar för ett tag sedan. Nu var det dags för två nya grindar till köket. Stuket blev det samma, även om grindarna blev aningen större än tidigare.

I samband med detta hoppas vi enkelt kunna hålla hundarna kvar i köket. Tidigare använde vi ett löst galler (som inte var snyggt), och dessutom har Diva lärt sig hoppa över vår avspärrning – men inte tillbaka. De nya grindarna kommer förhoppningsvis helt att förhindra detta faktum, och dem är dessutom mycket snyggare och smidigare än vår gamla variant. Allt som återstår nu är lite småplock runt om.

Just nu har vi väldigt många bollar i luften här hemma, så det ser ibland ut som en byggarbetsplats – men vi hoppas att vi fått ordning på saker och ting om några veckor.

Där andra gått förut...

Idag fortsatte diskussionen rörande plats för vigsel och bröllopsfest, och vi fick lite nya idéer: Tänk att få möjlighet att hålla allt i en gammal slottsruin eller liknande som man dekorerar med ljus och annat härligt!

Ett gigantiskt partytält får i så fall fungera som festlokal.

Jag är väldigt fascinerad av gamla byggnader och ruiner – och att hitta en sån plats som passar vore rena drömmen. Dessvärre verkar det inte finnas någon sådan plats i närheten…

Känner du till någon sådan plats i Halland? En ruin, ett gammalt slott eller liknande? Säg till i så fall!

Regndroppar

… påbörjas idag. Hittills har drygt två veckor passerat. Tiden har gått både långsamt och fort. Man har både hunnit med mycket, och ingenting – så kanske har det varit en bra balans. En balans jag ska försöka hålla även under den sista veckan.

Tänkte jag skulle börja med ingenting idag – för att få lite balans sen den gångna helgens uppdrag.

Bilderna från bröllopet är klara och i skrivande stund håller jag på att bränna ut skivorna. Så snart det är klart kommer jag att kunna koppla av.

Jag önskar er alla en härlig måndag!

Bröllopsfotografering

I morgon åker jag i väg för att fotografera ett bröllop, och väntas inte komma hem förrän sent på natten – vilket också innebär att jag inte heller kommer att kunna besvara några kommentarer eller kika in i några bloggar. Ni får helt enkelt snällt vänta tills på söndag!

Det kommer att bli en väldigt lång dag, men samtidigt ska det bli jättekul. Att få en förfrågan om att fotografera ett bröllop är en väldigt stor ära. Det är bara att hålla tummarna att jag kommer ihåg att ta med mig kameran, blixt, extra batterier, kortläsare etc etc…

Kanske bäst att börja packa redan i kväll?

Debbie och Eragon tar fart!

Vad tycker du? Är hundkörkort något som borde införas på hundägare, så att hundägaren visar att denne verkligen är kapabel att ta på sig det stora ansvaret som hundägande innebär?

Dessvärre går det inte att utforma ett hundkörkort som rakt av sållar ut de som inte borde ha hund, men för hundens bästa borde det bli ändringar i lagen! 

Alla har säkert läst om hundar som lidit länge hos sin ägare innan de antingen självdött eller avlivats av veterinär – hundar som kunde räddats om det skett något i tid!

Hur skulle ett sånt ”hundkörkort” bäst utformas?

• Ska det handla om tillstånd, prövningar liknande teoriprovet för ett vanligt körkort, men även att hundägaren visar att denne klarar av att omsätta teoretisk kunskap i praktiken?
• Ska man kräva av hundägaren att denne deltar med hunden på ett visst antal kurser hos en godkänd tränare? Kurser är ju bra för både hundägaren och hunden!
• Ska det vara obligatoriska besök hos en veterinär 1-2 gånger / år för att säkerställa att hunden inte far illa i något avseende?

Vad tycker du själv?

Det handlar ju om hundens bästa. Att ha hund är ju i första hand ingen rättighet - utan ett ansvar.

Diva bland vänner...

Idag släppte vi tyglarna lite och presenterade nykomlingen för hela schäferflocken – till vår stora förvåning har allt gått väldigt bra, och Eragon har varit fantastisk idag!

Diva, som nykomlingen heter, behövde lite större hundar att leka med! Än så länge får de bara vara tillsammans under uppsikt, men sakta men säkert når vi fram emot målet: Att de ska kunna vara tillsammans hela tiden!

Än så länge känner hon sig inte helt bekväm i sällskapet (av förståeliga skäl), men det kommer att bli bättre – allt som krävs är lite tid!

Det tar ju tid att bygga upp vänskap!

Visst kan vi bli vänner, husse!

Sporrad av gårdagens lyckade promenadkurs, så drog jag ut Eragon och nykomlingen på en liten promenad för att de skulle få chans att lära känna varandra bättre.

Resultatet var minst sagt positivt, så när vi kom hem släppte jag ihop dem i den stora inhägnaden så de kunde strosa runt tillsammans utan att något koppel står i deras väg.

Eragon skötte sig återigen exemplariskt, men jag valde ändå att använda munkorgen. Skulle han få för sig att dela ut ett tjuvnyp så hade situationen blivit obehaglig, och det kan snabbt sluta med bråk. Nu kan hon bara glatt hoppa undan om det skulle behövas, och ingen av dem riskerar att bli skadad.

Om det fortsätter så här bra kommer vi snart att kunna skippa munkorgen helt!