|| mannen som kan prata om hundar ||

… ikläder jag mig träningsskorna igen.

Efter 5 dagars uppehåll i träningen känner jag mig redo att återuppta den igen.

Förkylningen har övervunnits, så när som på en ovanligt envis hosta.

Jag behöver snabbt återgår i den vanliga dygnsrytm jag kallat vardag.

Kan tyckas konstigt, men jag gillar att väckas 02.00 på natten för att påbörja dagens första träningspass.

Således längtar jag efter måndagen!

… när dagens planer blev kända!

En efter en släpades dem in i badrummet för att genomgå en grundlig tvagning, bara för att sedan utsättas för hårtork, karda och kloklippning.

Att jag endast menade väl var tydligen inga förmildrande omständigheter.

Nu sitter jag här med tre väldoftande vovvar – och ingen av dem vill gosa!

Det förefaller tveksamt att dem kommer att kunna se tillbaka på detta om några år med ett leende på läpparna…

I unga år präglades jag av friluftslivet, och utöver den harmoni jag fann i skog och mark fann jag också intresset för överlevnadsträning.

Att träna upp förmågan att se möjligheter trots begränsad tillgång till utrustning.

Insikten om att man kan överleva länge med grundläggande kunskaper i hur man bygger ett läger och gör upp eld sporrade mig att fortsätta träna i all enkelhet.

Nu har det blivit dags att damma av mina gamla kunskaper och återigen dra nytta av vad jag en gång lärt mig.

För att fortsätta gårdagens tema har jag sammanställt några enkla tips om vi byggde våra hundgårdar.

Kanske kan du få några idéer?

När det gäller hundgårdar och djurskötsel finns mer information hos Jordbruksverket.

Hundgårdarna måste ju inte vara kopplade till ett hus – det är bara vi som valt att ha det så för att slippa använda hundkojor.

Har du fler frågor om hur man bygger en hundgård är du välkommen att kontakta mig på info@henrikolsson.eu!

… närmare bestämt den 21 december.

Jag hade drygt en vecka tidigare flyttat in i mitt hus, och den första provisoriska hundgården var byggd.

Debbie och Bagheera var lyriska!

Med facit i hand ser detta lite skabbigt ut – men man måste börja någonstans!

Bara några dagar efter att kortet togs monterades hundluckan in, och deras frihet utökades ytterligare.

Föga anade jag då att detta bara var början.

Under våren 2009 påbörjade jag ett stort projekt med att göra i ordning hundgården.

Det slutade med att jag plötsligt hade 4 hundgårdar, och jag är långt i från färdig!

Jag hoppas dock att jag får tillfälle att helt färdigställa detta under nästa år: 2013.

Planen är att det ska bli ett helt nytt trästaket kring den största hundgården – allt för att förhindra att Vega Varg lyckas hitta små kryphål till friheten!

En rymningssäker hundgård är tydligen ingen match för en siberian husky…

… är utan tvekan som balsam för själen!

Här kan jag i lugn och ro njuta av årstidernas skiftningar, allt i från det mest karga av vinterlandskap…

… till välkomnande sommarängar som sprudlar av liv, rörelse, färg och doft – som oupphörligt uppmanar mig att låta fötterna känna grässtrånas smekning.

Ömt vårdar harmonin oss som tagit vår boning i dess närhet.

Att få leva så nära allt detta vackra är min inspirations outtömliga källa.

… när kylan håller ett fast grepp om de boende här på godset!

Det har kommit in en förfrågan om huruvida jag inte borde tilläggsisolera och installera en kamin i fågelholken…

… men, i nuläget är dett dock inte aktuellt då fåglarna endast använder den under årets varmare del.

Däremot har jag bestämt mig för att erbjuda dem några extra talgbollar och lite gamla brödrester.

Allt för att underlätta deras vinter!

När jag kikar igenom den förberedande planeringen vad gäller material ser jag glädjande nog att jag kunnat placera följande symbol på många ställen.

Målet är att varje rad kommer att prydas av den inom 2-3 månader, och det som återstår nu är den ekonomiska biten och där är vikten av sponsring inte att förakta:

Att kunna täcka upp de utgifter som ligger framför mig för att stå väl förberedd inför starten av Den Stora Vandringen.

Sakta börjar jag göra mig redo att skörda frukterna av drygt 2½ års arbete!

… tycks snön vara mer än inbjudande!

Ett skutt hit och ett skutt dit – och blandar man dessutom in hennes fotboll är livet mer än fulländat!

I alla fall om man frågar tant Grånos!

För egen del ryser jag vid blotta tanken på att vistas utomhus.

Debbie hade dock gjort sig förtjänt av en helt egen lekstund utomhus medan jag själv kämpade mot feberfrossan.

… ja, det är väldigt synd om mig igen…

… kommer mig till mötes vid dagens slut.

Med den senaste ökningen i träningen har dygnets timmar blivit alldeles för få, så jag försöker aktivt ta vara på de få och korta stunder som erbjuder mig lite lugn och ro.

Samtidigt skräms jag av det faktum att kanske ännu en förkylning är i antågande, så jag gör mitt yttersta för att hindra detta.

Av erfarenhet vet jag att man kan komma långt på en god natts sömn – något jag är beredd att praktisera i skrivande stund.

Flera timmar innan inlägget publiceras!