Den Stora Vandringen…

Lunchtimmens tankar...

… kartonger, stål och annat finner jag en lämplig vilobädd på ett packbord någonstans i verkstaden. Jag funderar över framtiden och livet i största allmänhet, och jag känner mig övertygad om att framtiden har mycket att erbjuda. Jag känner mig tacksam över att jag har fått så många möjligheter.

∞ Möjligheten att genomföra
∞ Möjligheten att avvakta
∞ Möjligheten att avstå
∞ Möjligheten att planera
∞ Möjligheten att välja

Med möjligheter följer ansvar, och jag lovar att vara ansvarsfull så långt det kommer an på mig.

Jag skapar bilder i mitt huvud för att lättare kunna se och få förståelse för mina funderingar. Jag gillar vad jag ser, och jag vill se mer…

… men tankarna störs av en ihållande trötthet som gör att jag sluter mina ögon för en stund och låter kroppen vila ett ögonblick. Gårdagens träning tycks helt ha tagit musten ur mig. Mitt huvud känns som gelé, och mina armar ligger livlösa intill min kropp…

"Hussetid" faller Debbie i smaken...

Idag var det Debbies tur att få lite hussetid, så jag drog med henne ut på en promenad genom skog och mark. Det blir ju inte så ofta att man tar med sig en hund, men jag ska försöka ändra på det nu.

Debbie skuttade i alla fall runt i snön och tycktes vara väldigt nöjd med tillvaron… Att tillbringa tid med husse är ju något av det bästa Debbie vet. Visst har alla vovvarna roligt tillsammans, men ibland vill de nog bara softa lite tillsammans med husse. Helst ensamma. Det går ju inte att ha 4 vovvar i knät…

Cyklandet till och från jobbet går bra, och de senaste 7 arbetsdagarna har jag avverkat hela 185 km – och mer kommer det att bli. (Dessvärre ser det ut som att jag kommer att få åka bil på fredag eftersom jag måste åka upp till Borås för jobbets räkning…)

Så snart snön försvunnit från skogsvägarna ska jag försöka komma igång med att cykla med vovvarna igen… Den träningen kommer de också att behöva, och under våren och sommaren ska jag utöka deras runda så att den i slutändan hamnar på drygt 12 km. Den vanliga rundan jag cyklar brukar vara runt 6-7 km.

Tänk så mycket motion man får helt ”gratis” som hundägare. =)

Eragon -

Efter vanlig ordning så ringde klockan strax innan 04.00 – och man visste direkt vad som gällde. Det var bara att studsa ur sängen som en iller på speed (om än motvilligt) och samla ihop flocken för morgonens pass.

Att möta dagen med ett leende borde vara minst lika viktigt som att äta en ordentlig frukost innan jobbet.

Själva arbetsdagen gick aningen segt idag, och hela lunchen gick åt till att försöka fixa med brorsans minnessida (www.runnqvist.se). Jag har ännu inte bestämt mig för vilken mall jag ska hålla mig till, så man kan vara rätt säker på att fler förändringar är att vänta! Emmelies hemsida (www.emmeliehultman.eu) har också kommit upp – men där har jag ännu inte hunnit börja rota… och själva textmaterialet får Emmelie själv ordna med. Det är ju trots allt hennes hemsida… Men där kommer det i alla fall att stå mer om hennes broderi, samt information rörande uppfödningen av papillon och pomeranian (dvärgspets).

Väl hemma från jobbet bestämde jag mig för att dra ut två av vovvarna (en och en) för en liten promenad med fokus på lydnad. Körde mest lite basic som ”sitt”, ”ligg”, ”stanna” och ”kom”. Nikita (som är tillbaka för en dag eller så) var den första som fick följa med. Nummer två blev Eragon – och när han insåg att han skulle få gå ut själv med husse blev han överlycklig, så det tog en stund innan man fått ner honom på jorden. Träningen gick i alla fall bra för båda, och nu får jag passa på att mysa lite i stugvärmen. I morgon blir det Debbie och Bagheera som får äran att följa med husse ut på varsin enskild liten promenad.

Idag blev det återigen en cykeltur till och från jobbet, så just nu är jag nöjd på väldigt många sätt. De första veckorna på cykel kommer att bli lite motigt, men jag räknar kallt med att det kommer att gå mycket smidigare lite längre fram.

Önskar er alla en trevlig kväll!

Flismaskin

En gullig egenskap hos mina hundar är att de ibland försörjer sig själva med leksaker. Finns det inga bollar att tillgå kanske de kan hitta något användbart i hyllan med veden? När de väl hittat vad de söker, tar de den och går och visar upp den för husse innan de påbörjar det mödosamma arbetet att förvandla den till flis. Helst av allt ska detta ske på husses matta…

Allt man hör är ”tugg, gnask, gnak” under skrivbordet. Vovven flyttar sig ständigt, nästan som om själva liggställningen är avgörande för hur snabbt de kan tugga sönder pinnen. De håller ner pinnen med ena tassen, samtidigt som de stöttar upp den med andra tassen.

Det bästa som finns...

Idag är det en alldeles speciell dag. Egentligen var det igår, men då var man trött och sliten efter den gångna veckan – så i år får vi helt enkelt uppmärksamma det en dag senare.

Den 5 mars 2009  gick jag och Emmelie på vår första dejt! Detta måste uppmärksammas på något sätt, och i år väljer vi att höja mysfaktorn här hemma med att kalasa på lite god mat och njuta av en bra film. Det enkla kommer att duga alldeles utmärkt för oss, för det handlar ju inte om vad man gör, utan att vi får vara tillsammans.

Vi inledde ju vårt förhållande genom en prövning av stort slag: en cykelsemester från Kiruna till Ystad, och skämtsamt sas det att om vårt förhållande överlever det så finns det inte mycket som kan sära på oss. Vårt förhållande höll – och stärktes under detta äventyr. Vi förstod från början att det inte var jag och hon som cyklade, utan att det var vi. Det var något vi gjorde tillsammans. Vikten att stödja den andra på bästa sätt var ovärderlig, så att vi sen stolt kan bära våra t-shirts: ”Vi klarade det: Kiruna – Ystad”. Vi. Inte jag. Inte hon. Utan vi.

Det senaste året har varit en helt underbar tid, och att få ha Emmelie vid sin sida är det bästa som finns.

Jag älskar dig!