När telefonen ringde stod det klart att “godistanten” försvunnit utan spår någonstans i skogen – och tjänstvillige Debbie var den första som gav sig iväg i sökandet efter den försvunne!

Ett sökande som gav resultat, efter vissa märkliga omvägar.

Det skulle visa sig att vi alla var något ringrostiga i denna enkla uppgift, men efter lite repetition började det lossna.

Insikten om vikten av regelbunden träning blev minst sagt uppenbar, och därmed lades grunden för ett nytt spårschema.

Även Bagheera och Eragon fick prova på att söka efter “godistanten”, och i slutändan var det Bagheera som tog hem segern!

Med sina ringa kunskaper presterande han, till allas vår glädje, bäst i spåret!

Så ett stort grattis till Bagheera, som nu njuter av segerns sötma på bästa sätt: genom att vila upp sig i husses säng!

Om det finns fler där ute som är villiga att haka på denna aktivitet (som figurant eller med hund):

Hör gärna av er – ju fler desto roligare!

Efter en hel del slit kan jag äntligen berätta för er att hundgården är färdig. Här följer några bilder på projektet:

Det är bara att hoppas på att vovvarna blir nöjda med projektet…