Cyklisten inom mig lever, och ingen kan vara gladare över detta än jag själv. I morse vaknade man till av sig själv vid 03.30, men valde att inte gå upp då.

I stället låg jag kvar i sängen till 03.59, och valet av tid var för att hinna stänga av väckarklockan. Det var inget ljud man ville höra denna härliga dag, så man gjorde vad man kunde för att slippa det.

Cykelturen till jobbet gick bra, och man var mer än nöjd med de knappa 70 minuterna det tog. Hemresan däremot var betydligt mer taggad, och sluttiden blev som syns ovan. I detta hann jag även prata 1-2 minuter med en granne en bit bort från mitt hus. Man kunde ju inte bara cykla förbi och ropa; ”Jag tror att jag slår rekord!”

Så… rekordet får vänta till en annan dag. Men det känns mer än bra i kroppen. Man är förvisso trött i kroppen, men mer på ett behagligt sätt. Det lustiga är också att jag tydligen gäspar mindre på jobbet när man cyklat. Det är naturligtvis positivt att vara piggare på jobbet trots att man tränat hårt både innan och efter.

Målet är nu att ha tillräckligt med energi för att även cykla i morgon, och jag hoppas att det blir så. För att det ska vara möjligt behöver jag komma i säng i god tid i kväll, vilket också lär ske.

Allt som återstår idag är att diska och förbereda lite inför morgondagen – och sen kan man kasta sig i sängen och låta John Blund vagga en till sömn.

Inför framtiden:

Ja, man har ju en plan med allt detta, och det är att en dag kunna köpa en velomobil. När den möjligheten ges är i skrivande stund oklart, men man hoppas på att det kommer att ske någon gång under nästa år. Det skulle underlätta så mycket, samtidigt som miljö, hälsa och ekonomi får dra nytta av fördelarna med dessa planer.

Här hittar du oss på Facebook