Ja, och så var det dags för en rapport från en måndagscyklist – något som känns bättre att vara! Tidigt i morse började man trampa mot jobbet, och efter en liten omväg var man framme.

Förvisso ganska trött, men samtidigt väldigt nöjd över bedriften. Tröttheten som följer efter ett träningspass är en helt annan än den trötthet man får av att vara inaktiv.

När det väl var dags att trampa hemåt så var man först lite orolig över att det skulle börja regna, men helt i onödan. Tacksamt nog!

Med anledning av att man valde cykeln som transportmedel så var jag borta lite längre än vanligt. Lite drygt 12 timmar, så det var kanske inte konstigt att hundarna var så glada när man väl rullade in på gårdsplanen.

Kanske mest för att husse äntligen var hemma, men också för att det innebär att det är middag.

Efter att hundarna fått sin mat, var det dags att själv äta middag, med glass till efterrätt. Det senare var utan tvekan mer än välförtjänt, och knappast något som kommer att påverka vågen i fel riktning.

Då nu klockan börjar närma sig “läggdags”, så försöker man bestämma sig för huruvida man ska cykla i morgon också. Det vore onekligen skönt att göra det, då vädret så långt verkar fördelaktigt.

Jag tror dock att beslutet kommer att fattas först i morgonbitti. Blir det så kommer rubriken inte att vara “rapport från en tisdagscyklist”. Det blir lätt fantasilöst om man kör på samma tema.

Hundarna har gått tillsammans idag!

När jag åkte i morse tog jag beslutet att faktiskt låta hundarna gå tillsammans. Av allt att döma har det gått bra, så nu kan man äntligen pusta ut för den här gången! Ända tills Wilja löper igen, vill säga.

Men det blir ett problem att hantera då!

Nu är det dags för oss på Hundgården att önska er alla en riktigt god kväll!

Här hittar du oss på Facebook