För en tid sedan stötte jag på ett väldigt insiktsfullt talesätt när jag scrollade på Facebook. Alla talesätt må ha svagheter på något sätt, men just detta fastnade hos mig:

Is it one day, or day one?

Är det en dag, eller dag ett? Ja, det är väl alltid den stora frågan! Man gör gärna upp planer på många plan, men när väl det blir oroligt i den bekväma bubblan så backar man gärna. Något jag själv gjort allt för många gånger, och troligtvis lär göra mer än en gång även i framtiden.

Att gång på gång påminna sig om ett åtagande kan knappast vara fel. Det är mer eller mindre samma historia varje år. Under vinterhalvåret har man en tendens att bli alldeles för bekväm med bilen, och det gör att det oftast är svårt att ta sig i kragen och cykla till jobbet.

I morgon hoppas jag på att det faktiskt blir dag ett, och att man därmed också tar ansvar både för sin egen hälsa och ekonomi, samt den miljö vi alla kan njuta av. Det låter fint, men i ärlighetens namn verkar det mest handla om själviskhet för min del.

Det förefaller alltför uppenbart att månader av lättja har gjort att min kropp förändrats. Mina magrutor har smält samman till en stor, och så kan vi inte ha det! I detta finns naturligtvis viss ytlighet, men jag har rätt att ställa höga krav på mig själv. Till och med på dem mest brutala sätt.

Av den anledningen tog jag in cykeln i kväll och smorde upp både kedja och lager för att underlätta den kommande utmaningen, och förhoppningen är att allt ska gå bra!

Det där med en ny cykel…

Ja, en ständig följetång är snacket om en ny cykel. Välförtjänt kan tyckas, men om jag inte använder min gamla cykel – varför ens lägga pengar på en ny? Det handlar ju inte om att köpa något man vill ha, utan något man behöver.

Nyttjas inte cykeln, är det svårt att försvara en sån utgift. Situationen blir dock helt annan om man faktiskt använder detta fantastiska färdmedel.

Ganska logiskt, eller hur?

Här hittar du oss på Facebook