Efter sjutton dagar kunde man äntligen hoppa upp på sadeln igen! Detta blev den första cykelturen till det nya jobbet, och allt gick väldigt bra.

Det är drygt 26 km till jobbet, så jag kan nog räkna med att varje tur tar ca 70-90 minuter.

Nu har jag inte för avsikt att cykla varje dag, men vill cykla mer än man kör bil.

Man har sen länge insett att september månad blir den sämsta månaden när det kommer till träning, men det finns också flera anledningar till detta.

Det nya jobbet har ju överlappat med det gamla, och därför har man inte haft tillräckligt med tid. Men nu är den värsta perioden över, och man kan börja planera för mer träning.

En annan anledning har ju varit att vädret visat en ganska ostabil sida.

Sen var jag bortrest, och sen blev jag sjuk. Det senare var bara 4 dagar sen, så man kan tycka att jag kunde väntat med cykelturen. Samtidigt så behövde jag verkligen cykla idag, så att man får möjlighet att ta ut sig själv ordentligt.

I natt kommer jag att sova gott, och om vädret tillåter så siktar jag på att cykla även i morgon. Men allt beror på hur kroppen mår efter denna något intensiva dag.

Man må vara trött just nu, men samtidigt har ett underbart välbefinnande infunnit sig. Allt känns bra på alla tänkbara sätt.

Det enda som skulle kunna sabba mitt “flow” just nu är att cykeln plötsligt går sönder… Låt oss alla hålla tummarna för att det inte händer!

Två pass återstår i ordningens tjänst!

Ja, på lördag jobbar man sitt näst sista (planerade) pass som ordningsvakt. Även om jag är tacksam för möjligheten att ha ett “normalt” jobb, så kan man inte blunda för det faktum att det också känns lite konstigt.

Omständigheterna i mitt liv har förändrats, och då blir det som det blir. Jag kommer dock fortfarande att försöka leva efter principer som rör downshifting.

Här hittar du oss på Facebook och Instagram!