Vågar man hoppas..?
Vågar man hoppas på att man snart har ett nytt jobb. Idag var det dags för ännu en anställningsintervju, och om man frågar mig gick allt väldigt bra.
Trots att man var ovanligt trött denna eftermiddag. Av någon anledning hade man vaknat redan 05.30 i morse, och valde att påbörja dagen.
Varför man helt plötsligt börjat vända dygnet så är vet jag inte, men kanske förbereder kroppen sig på nya tider. Långt innan löften om en förändring finns.
“Hoppet” är utan tvivel en stark känsla.
I morgon får jag eventuellt (eller förhoppningsvis) ett svar på huruvida arbetsgivaren tyckte att intervjun gick tillräckligt bra. Det intensiva hållandet av tummar måste således fortsätta.
Ett litet tag till!
Jag vet dock vilket svar jag hoppas på, och med hjälp från ovan blir det så!
Man bör kanske tillägga att jag tog bilden ovan när jag parkerat vid en parkeringsficka.
Jag passade på att utföra några ärenden i stan först, vilket gjorde att jag var alldeles för tidig…
Övriga förändringar…
Ja, inte helt oväntat så kommer hundgårdarna att byggas om något, och idag började man riva ner den tillfälliga sträcka som stått alldeles för länge.
Så långt är jag förhållandevis säker på att dessa förändringar kommer att gynna Hundgården i framtiden – speciellt när skönheten på bilden börjar löpa…
Detta projekt är inte riktigt så litet som man kan tro, men vi tar en bit i taget. Man kan tycka att projektet i hallen är viktigare, men jag tänker att man kan fortsätta avvakta med detta tills att detta är färdigt, eller att vintern infinner sig.
Hallen är ju trots allt ett inomhusprojekt, och det är synd att lägga tid på detta när man kan var utomhus och göra nytta. Oavsett; vågar man hoppas på att allt är färdigt innan årsskiftet?
Det borde trots allt inte ta så lång tid om man är engagerad i arbetet.