Dagens cykeltur till stan har resulterat i följande: Cykeln har nästan tagit ledningen i år! I alla fall så när som på ca 100 meter.

Fler cykelturer är planerade i veckan om vädret tillåter, så det lär rätta till sig.

Det känns i alla fall bra så långt.

Dagens cykeltur var märkbart kallare än i lördags kväll, men inte för att det var fler minusgrader, utan för att det var fuktigt i luften.

Det blir en märkbar skillnad i minusgrader. Klimatet här på västkusten är inte alltid fördelaktigt…

Inför morgondagens träningspass upplever jag att det finns ett litet behov av att tina upp cykeln, och även erbjuda den smörj.

Alltså olja, inte stryk.

Det har bildats ett besvärande stort lager is på vitala delar, som exempelvis växlar och bromsar. Det föregående behöver man betydligt mer än det sistnämnda. Om jag får bestämma.

Rådande väglag har dock gjort båda lika viktiga. Samtidigt som man fått sänka hastigheten i allmänhet. Vintern är uppenbarligen en tuff tid för den som vill få uppleva fartvinden.

Våren är således efterlängtad i denna stund. I alla fall i detta avseende.

Hur som haver. Cykeln har nästan tagit ledningen, och det får väl vara dagens stora bedrift. Måtte detta bli året då man cyklar mer än man kör bil.

Förra året hade man med hjälp av RunKeeper tillryggalagt ett var runt jorden, genom att cykla, promenera och simma. Ett mål är nu att samla ihop tillräckligt med mil på cykelsadeln så att även dessa räcker runt jorden.

För det krävs ytterligare ca 670 mil…

Det återstår att se om jag klarar av att nå det målet i år!

Wilja poserar för husse:

Jag är osäker på huruvida vovvar bryr sig om att fotograferas, men Wilja är tacksamt nog förhållandevis enkel att föreviga med hjälp av kameran.

Ibland, vill säga.

För stunden var hon dock mer intresserad av huruvida husse hade för avsikt att locka till lek. Hon stod blixtstilla och utstrålade både styrka och lekfullhet i väntan på husses nästa steg.

Redo att agera på minsta rörelse från husse.

Husse valde dock att bara ta kortet och sen smita tillbaka in i värmen. Feg som han var…

Ett viktigt ord på vägen:

Igår såg jag ett klipp som verkligen talade till mig. Man ser ofta inlägg av den här typen, men detta var något utöver det vanliga. Därför känner jag mig nödgad att också dela med mig av budskapet.

“Somtimes when you’re in a dark place,
you think you’ve been buried,
but actually you’ve been planted.”

Med dessa visa ord önskar jag er alla en riktigt trevlig start på den nya veckan!

Vi finns på Facebook och Instagram!