Ibland behöver man förnya sig själv, eller åtminstone sitt körkort. Med drygt en månad tillgodo kom mitt nya körkort, och nu kan man tuffa runt på vägarna under 10 år.

Eller, i alla fall nästan.

Mitt närmast kriminella anlete påminner en hel del om det tidigare passfotot… Det är kanske inte helt oväntat då det faktiskt handlar om samma person.

Nämligen mig själv!

Jag tycks dock se något gladare ut på körkortet än på passet, men icke desto mindre har man ett förbrytaransikte av rang!

Hur som haver; Detta är andra gången som jag förnyar mitt körkort, vilket innebär att man tillåtits framföra ett motorfordon på allmänna vägar under 20 år.

Än så länge har man inte varit orsak till några olyckor, vilket självklart känns bra.

Ordningen är återställd:

Efter ett par dagar av ymnigt dreglande har Wilja återgått till ett normalt tillstånd. Vad som orsakat saliveringen är fortfarande oklar, men det viktigaste för stunden är i alla fall att hon mår bra.

Nu ska hon bara sluta väcka husse tidigt på morgonen, och sen är hon en närmast perfekt vovve!

Under drygt en veckas tid har vovvepromenaderna blivit ovanligt korta, men i kväll är det dags att bjuda denna skönhet på en långpromenad.

Igår gick vi knappt 3 km, och min fot gjorde inte ont efteråt. Därför är det hög tid att börja återgå till en tidigare nivå rörande träningen.

Naturligtvis hoppas jag att foten klarar av detta utan några problem.

Under promenaden blir det också lite lydnadsträning, vilket gör att Turbo kommer att få stanna hemma i kväll. Jag tror inte att han har så mycket emot det, så länge han erbjuds extra gottgott i kompensation.

Det finns dock fler orsaker till att han inte är med så ofta på längre promenader. Jag har märkt att han börjat bli lite sliten i kroppen, och därmed har jag drastiskt minskat hans träning.

Han är mer eller mindre en pensionär nu.