Det här är verkligen något man aldrig kan bli mätt på: En promenad genom skogen tillsammans med sin bästa vän, och vår gemensamma väg är upplyst av en kraftfull måne.

Dessvärre klarar inte kameran i min telefon av att återskapa vad jag sett, men i vanlig ordning är detta något som verkligen måste upplevas i verkligheten.

Stjärnorna framträder likt diamanter på svart sammet, och stillheten och tystnaden är påtaglig.

Promenader likt dessa handlar aldrig om Turbos eller min hälsa, utan det är snarare en möjlighet att få njuta av stillheten och låta själen få andas ut utan några distraktioner.

Trots att man gått dessa vägar många, många gånger så är det ändå som en ny upplevelse varje gång.

Visst känner man väl till vägarna, men för varje promenad man tar genom skogen får man nya uppenbarelser och man inser att skogen verkligen andas liv och mer än gärna delar med sig av sin föränderliga natur.

Efter vår lilla runda genom skogen kunde man fylla på energiförrådet med en välförtjänt tallrik med rågflingegröt, linfrön och chiafrön.

Hur kvällen bäst skulle fördrivas var en fråga man brottades länge och väl med, och ett tag såg det ut som att jag skulle duscha, byta om och hoppa på cykeln och trampa in till stan.

Närmare bestämt till Falkenbergs Strandbad där jag vanligtvis jobbar som ordningsvakt, fast den inledande planen denna kväll var inte direkt att upprätthålla ordningen, utan att i stället prova på tillvaron som gäst.

Förhoppningen var att man skulle träffa på några bekanta ansikten att byta några ord med, så att man inte blir den något udda kufen som sitter själv i någon soffa.

Dessvärre ändrades planerna i sista stund, och nu sitter man här nyduschad och ombytt – och inom kort får man sällskap av färskt kaffe och en kanelbulle.

I stället kommer kvällen att tillbringas i mitt enkla hem, där jag förhoppningsvis får jobbat en del på lite olika små projekt och tidsfördriv.

Jag önskar er en riktigt härlig söndagskväll och en fantastisk start på den kommande veckan!