En vardag kan till synes vara ack så enkel
Där vi slentrianmässigt tar oss från uppvaknande till sänggående

Utan att ens reflektera över storheten vår tillvaro innehåller

En stilla undran över morgonkaffet kan mycket väl låta så här:
“Jag undrar hur den här dagen kommer att bli?”

Som om vi inte har någon möjlighet att påverka vår tillvaro
Utan att allt ligger i en utomstående makts händer

Och att goda ting endast kan se genom dennes goda vilja

Mina kaffekopp går från välfylld till halvfull
Kanske är det koffeinet som hjälper tankarna att vandra
Att begrunda frågor långt större och viktigare än:

“Vad ska jag se på Netflix i kväll?”

Men här sitter jag, omgiven av tid och rum

Tid har jag gott om under mina lediga dagar
Men när jag inte förvaltar den rätt är den förverkad

Oförmögen att påverka den tid som inte skyndar sig i nöd
Ej heller hejdar sig i lust

Det är den tiden man lever i – vare sig man vill eller inte
Eller rättare sagt; Det är den tiden man ska leva i

Mina val för dagen tycks vara ack så simpla
Men ändå så avgörande för hur dagen kommer att bli

Antingen sitter man kvar vid skrivbordet i shorts och trasig t-shirt
Eller så klär man på sig och börjar dagen med att uträtta ärenden

Det första valet kommer troligtvis inte att påverka dagen nämnvärt
Det andra valet erbjuder dock en uppsjö av spännande möjligheter:

“Vilka möten väntar mig utanför Hundgårdens stängsel?
Vilka samtal kan inledas?
Vilka gärningar blir möjliga?
Osv…”

Sen kan man undra i sitt stilla sinne vad detta i sin tur kan leda till

Men kaffet är uppdrucket och jag är påklädd och redo att bege mig
Utan att veta vad som väntar bortom det bevakade område som är mitt

Jag vet inget om framtiden som väntar utanför min trygga vrå
Därmed kan jag inte heller välja den väg som gynnar mig bäst

Allt som återstår är att hoppas på att ens väg korsar någon annans i rätt stund

Vem vet vilket svar min inledande fråga har fått i kväll?

~ vardagspoesi ~