Ur arkivet: Att vara adopterad

11 kommentarer

Redan i unga år fick både jag och min bror veta att vi var adopterade, och för egen del har det egentligen aldrig varit något problem – även om det sällan kommer på tal och därför är ganska okänt i mina kretsar.

Jag vet dock att många kan uppleva det som ett problem och/eller hinder i livet, och därför väljer jag att dela min erfarenhet och syn på det hela.

Jag har vid ett par tillfällen träffat min biologiska mamma, även om det är många år sedan, och vad jag förstod av våra samtal så valde hon att adoptera bort mig just på grund av att hon önskade mig en bättre tillvaro än hon kunde erbjuda då.

Det handlade så vitt jag vet aldrig om att jag varit oönskad, och jag har heller aldrig känt mig oönskad.
Eller övergiven.

Huruvida hon någonsin ångrat sitt beslut att adoptera bort mig vet jag inte, men jag vet att hon som valde att adoptera mig inte ångrat det.

Mitt första år på den här jorden tillbringades på ett barnhem, innan jag som 1-åring för första gången fick komma hem till min familj som då skulle bestå av en 15 månader äldre storebror, mamma och pappa.

För mig handlar inte föräldraskap eller familjeband om biologi på något sätt, utan det som verkligen skapar familjer är kärlek, vägledning och fostran.

Det är onödigt att spekulera i hur ens liv blivit om man aldrig blivit bortadopterad, för den jag är idag beror enbart på alla erfarenheter jag fått – bra som dåliga.

Som adopterad.

För övrigt är jag väldigt nöjd med hur livet artat sig, och vill inte ändra på så mycket mer än konditionen.

Jag vet inte om någon blev så mycket klokare av detta, men det här är i alla fall en kortare version av min något okända bakgrund.

Idag har jag inte längre någon kontakt med min biologiska mamma, men däremot har jag fortfarande kontakt med min äldre halvsyster; även om avståndet gör att den blir mer sporadisk.

I många fall skiljer sig nog andras erfarenheter ganska markant från mina, speciellt om det inte går att få kontakt med någon av föräldrarna, men det betyder inte att du varit oönskad.

Eller oälskad.

Men det betyder att bara du fått komma till en familj som verkligen längtat efter dig, och som förmodligen fått kämpa länge och väl för att få just dig!

Inlägget publicerades ursprungligen 180913!

Skrivet av Henrik Olsson

2019 11 04 || 17:13

11 svar to 'Ur arkivet: Att vara adopterad'

Subscribe to comments with RSS

  1. Intressanta tankar du har. Jag håller med dig, tycker inte heller det har med något biologiskt att göra. Det handlar om kärlek, engagemang osv 🙂

    FSHD Daniel

    2019 11 04 || 18:19

  2. Härlig läsning!
    Jag är själv adopterad av min fosterfar och bättre far hade jag inte kunnat få.
    God natt!
    Kram & Pööösszzzz

    skåningen

    2019 11 04 || 21:04

  3. Åh, detta visste jag inte alls! Jättebra och fint att du delar med dig, tror många adopterade kan känna kanske både tröst och igenkänning i detta. <3

    Alice

    2019 11 04 || 22:02

  4. Jag minns inlägget! Jag vet inte hur jag skulle känna om jag var adopterad, men jag minns när mor sa att min pappa adopterat min syster, jag tyckte det var konstigt då, jag var 13-14 år då. Det blev ju ingen skillnad på vår relation, hon var min syster lika mycket ändå, och i vuxen ålder förstår jag varför pappa tog beslutet.

    Marianne Cargus

    2019 11 04 || 23:55

  5. Min pappas kusin adopterade en flicka från Afrika och de kämpade i så fruktansvärt många år. Så när de väl fick adoptera henne är det precis som du säger – att hon fick komma till en familj som verkligen längtat efter henne!

    my

    2019 11 05 || 11:09

  6. så intressant inlägg, måste vara hemskt att adoptera bort ett barn, starkt av henne att vilja ge dig bättre

    Pauline Hurtig

    2019 11 05 || 14:11

  7. God natt!
    Kramen o pöössen

    skåningen

    2019 11 05 || 21:32

  8. Jag brukar tänka på adopterade som utvalda! Jag har några utvalda i min närhet och det har blivit bingo.
    De som alltid funnits där för sitt barn, den som torkat tårar och älskat sina barn är den verklige föräldern oavsett biologi eller inte!
    Ha det fint!

    Veiken

    2019 11 06 || 04:59

  9. Fina bilder. Bra skrivet.

    Annika

    2019 11 06 || 10:10

  10. Så fint att läsa! 🙂

    Louise

    2019 11 06 || 10:38

  11. Kul att få läsa lite om din bakgrund och dina tankar kring det! Alltid intressant att läsa om människors bakgrund och hur det eventuellt har format dem osv.

    Hoppas du har en fin dag!

Lämna en kommentar: