Oavsett i vilket skick livet väg är i bland så kan vi alltid finna rätt redskap för att ta oss vidare mot vårt mål, även om det i många fall kan vara svårt att avgöra vilket redskap som duger till vad.

Det fina är dock att varje redskap är ett resultat av förvärvad erfarenhet, och erfarenhet är något vi både kan få mer av – men också dela med oss av utan att själva förlora den.

I detta är det viktigt och komma ihåg att det finns redskap att förvärva i både positiva och negativa erfarenheter, och i allt handlar det om hur mycket vi är villiga att lära oss.

När min storebror begick självmord 2001 så rasade hela min tillvaro samman, men bland rasmassorna kunde jag till slut skymta ett redskap jag kunnat bära med mig sen dess.

Inget kan få honom tillbaka, men med erfarenheten jag fick i detta har jag också möjlighet att möta människor i liknande situationer och i samtal försäkra dessa att jag faktiskt vet var de går igenom.

Det är kanske inte ett önskvärt redskap man vill ha med sig i livet, men jag blev påtvingad den erfarenheten, och i all sorg detta inneburit kan jag också säga till andra i samma situation:

“Jag vet hur det är, och jag förstår dig!”

Ingen akademiskt utbildning kan ge den rätta kunskapen i livet, utan det är bara livet man själv lever som kan utfärda ett slutbetyg.

Livet är långt i från rättvist, men jag vill ändå inte kalla det orättvist, för de gånger jag vandrat genom rasmassorna av mitt eget liv har jag också till slut funnit redskap för att bygga upp allt igen.

Samtidigt är ingen liknelse hållbar i en granskning från alla vinklar, för inte kan jag förstå eller förklara varför ett litet barn måste svälta ihjäl, eller varför ett barn måste dö pga någon annan.

Jag kan inte förstå det, men samtidigt tror jag ändå att det i allt finns redskap att finna. Antingen för den som drabbas, eller för den som lever kvar.

En viktig sak att tänka på är också att inga erfarenheter kan gå förlorade, så man kan alltid återvända när man känner sig redo och förvärva de redskap man tidigare lämnat.

I grund och botten handlar allt om hur man själv ser på livet och allt beror det, och i sorgens och förtvivlans stunder kan allt vara i ett töcken och det kan vara svårt att se klart.

På samma sätt som när man släcker lampan på kvällen:
Det tar en stund innan ögonen anpassar sig, men tiden gör det möjligt.