Det var ett äventyr!
Sommaren 2012 är en sommar jag alltid kommer att minnas med ett leende på läpparna!
Jag önskar dock att jag haft möjlighet att ha med mig en bättre kamera än den kompakta gamla trotjänare som följde med i byxfickan, för den natur jag fått se har varit helt underbar! Bilderna som fastnade på näthinnan skiljer sig ganska markant från de som sparades i minneskortet – men det är kanske inte så konstigt ändå.
Minnet av mygg, knott, blinningar, bromsar, ösregn, stekande sol och skoskav kommer att blekna ganska snabbt med tiden, medan naturupplevelserna kommer att bli allt tydligare.
Solstrålarna som får spegelblanka sjöar att gnistra, dimman som stiger från fältet i morgonsolen, alla dofter som skapar trivsel och välbefinnande, fåglarnas sång, ljudet från våra steg längs asfalt och grusväg.
Man stannade upp många gånger för att verkligen kunna ta del av allt det vackra som fanns omkring en. Frihetskänslan var total och en önskan om att äventyret aldrig skulle ta slut följde mig längs vägen.
Det mest värdefulla under resan var dock alla människor man mötte som intresserat undrade vad det var jag höll på med, och det har resulterat i flera nya vänskaper i vårt avlånga land. Affe och Susanne, Gerry, Magda, Jan med familj, och många, många fler!
Nästan hela vägen!
Efter att jag passerat Jönköping började jag se målet, och stegen blev både längre och fler för att nå Ystad så snabbt som möjligt. Jag antar att regnet hjälpte till att skapa en mättnadskänsla på vad jag fått uppleva.
Sju veckor är en lång tid, och den sista dagen pressade jag mig själv så hårt det bara var möjligt!
Jag kände mig klar!
Av resans 1920 km kändes de sista 6 km som de längsta, och hur jag än försökte så verkade inte stegen vara långa nog för att nå målet tillräckligt snabbt. Men till slut kunde vi nå fram till Ystads Centralstation där vänner och familj mötte upp och hälsade oss välkomna hem.
Det som började som en galen idé en grådaskig höstkväll 2009 slutade med att jag några år senare fick göra mitt livs äventyr genom Sveriges land – tillsammans med min bästa vän Debbie.
Medan jag nu sitter här och försöker smälta allt jag fått uppleva för att kunna skriva ner allt så utförligt som möjligt vill jag rikta ett stort tack till familj, vänner och alla andra som peppat mig längs vägen!
Ert stöd gjorde varje steg så mycket lättare, och utan alla er hade det aldrig gått att genomföra!!
Ha en underbar sommar!
Det har varit fantastiskt att följa resan! 🙂
Ni har verkligen varit grymma!
Tommy
2012 07 21 || 11:08
Vilken himla bra blogg du har! (Och superfin hund!). Hoppas du fortsätter blogga även fast du har nått målet på din resa!
Josephine
2012 07 21 || 11:09
Stum av beundran!!
thinki.se
2012 07 21 || 11:15
Ja, grymma har ni varit, du och Debbie. Vilket äventyr!
Husfrun
2012 07 21 || 11:26
Grattis till ett suveränt projekt som blev sanning. Bra jobbat.
ia´s hemlis
2012 07 21 || 11:31
Du är BÄST Henrik!!!!!!!!!!!!!
Annika
2012 07 21 || 11:44
Du e grym, förstår att det är skönt att vara hemma. Ha det finast / Maria
maria
2012 07 21 || 12:47
Härligt att du har kommit i mål, dina veckor på landsvägar och grusvägar har varit haftigt att följa… känns nästan som om jag har varit med…dock utan skoskav då 😉
Ha en underbar sommar du med… Men du fortsätter väl att blogga fast vandringen är avklarad?
Sara
2012 07 21 || 12:49
Det har varit riktigt roligt att följa Dig under planerindsfasen med all den träning som genomfördes i stort sett nattetid. När Ni sedan väl startade Er vandring var det inte mindre intressant att läsa om naturmöten och div. problem.
Ha det gott i fortsättningen.
Göran Rydell
2012 07 21 || 12:58
sv: Det är bra det 🙂
Sara
2012 07 21 || 13:27
vad skönt det måste ha känts att få sova i sin egen säng igen
ha en fortsatt fin sommar du också, vi kommer nog hem från vår semester ikväll
bamsekramar
ansepanse
2012 07 21 || 13:39
Du kan minsann känna dig nöjd med denna bragd! Så himla bra jobbat av Debbie också. Passa nu på att vila! Det är ni värda!
Junitjej
2012 07 21 || 14:17
Sv: ja verkligen!
Förstår att det är skönt att vara hemma igen!
Hur länge till har du semester?
Tommy
2012 07 21 || 17:36
De är ju vi som ska tacka..
För att du låtit oss följa med
på denna fantastiska å lite
Galna tur genom vårt land.. =)
Sussi
2012 07 21 || 19:05
….ja de har varit fantastiskt att få följa dig och Debbie dessa veckor…NI e ett grymt radarpar som fixat detta med bravur!!
Kicki
2012 07 21 || 19:59
Svar: Ja, idag har vi haft ett skönt väder. Jag har tillochmed kunnat sola på altanen! 😀
Junitjej
2012 07 21 || 20:18
Har kollat genom hela erat äventyr nu. Vilken grej alltså. Jag är så imponerad att jag inte kan stå på fötterna…All heder från mig!
thinki.se
2012 07 21 || 21:43
Jag tyckte jag kände igen sista bilden, bakgrunden var så bekant tills jag kom på att det är ju hos mig!
Jag måste ta och städa undan julen, ser ju förtaskigt ut med döda kvistar! 🙂
Ni är GRYMA Henrik, klappa och krama Debbie från mig och vi alla här uppe hälsar så gott åt er!
Magda
2012 07 21 || 23:43
Vilken imponerande vandring !!! Har varit kul att följa er 😉
Nu börjar snart våran semester;) i nord norge. min gubbe frågade om vi skulle boka stuga i Strömsund på vår väg upp , sen visade han bild på en sån koja du åxå sov i haha av alla stugor. lite roligt.
Ha det ;)!
Ulla
2012 07 22 || 09:33
Ja det är vi som skall tacka dej och din vackra hund Debbie,att få bli vän med sådana kämpar är hedrande,och vi har fått 2 nya vänner för livet,ser fram emot dina nya äventyr och hoppas att du kommer upp hit till Lappland fler gånger och med familjen också,och hej,,du behöver INTE gå upp nästa gång :),,det finns bilar,tåg och flyg :)det finns så mycket vackra platser som du inte passerade på din vandring och det vill vi så gärna visa dig/er,du påminner om en tysk farbror som nu måste vara över 80år,han kom gående förbi våran by 2004 med en kärra med en havskanot på,han hade långt vitt skägg,skinntorr mager gubbe,han hade paddlat från Göteborg,upp längst den Norska kusten ända upp till Harstad i Nordnorge,sen vandrat ner via Kiruna mot kusten vid Luleå,han stannade hos mej i 3 dagar och tältade på min gräsmatta,han berättade fantastiska historier om när han bodde med indianer i Kanada på 50-talet och alla hans strapatser runt om i världen,han fick en gammal cykel av mej som han ordnade en hållare för kärran till kajaken,och cyklade sen iväg leende och lovade att återkomma varje år han gjorde samma rutt,och han har besökt mej 4gånger sen dess,nu cyklande och det märktes inte att han blivit äldre för varje gång,jag kan se dej Henrik framför mej när du blir 75-80år:)återigen GRATTIS till dig och söta Debbie för denna otroliga bedrift,Affe-Sussie-+4 vovar
Svar: Jag tackar dig för dina uppmuntrande ord – och det där långa vita skägget är nog inte så långt borta ändå! 😛 Vi lär garanterat ses igen, min vän!
moskoaffe
2012 07 23 || 14:02
Grymt imponerande 😀 Och jag förstår att det varit en obeskrivlig resa och upplevelse!
tess
2012 07 25 || 07:32
Har varit ruskigt kul att följa din vandring, jag är grymt impad. När gör du nästa? 😛
Lisa
2012 07 27 || 00:28