… den som väntar på något gott aldrig väntar för länge…

Målet för denna veckan är att jag äntligen ska börja använda kärran i träningen, och första sträckan jag kommer att genomföra är 10 km – för att få känna på det hela!

Men när väl det är gjort börjar allvaret!

Under dessa sista veckor kommer jag att försöka vänja kroppen vid påfrestningen, och jag håller naturligtvis tummarna för ett positivt resultat!

Mer information kommer om detta!!

… troget mot vårt mål…

I morse valde jag att genomföra den tillsammans med samtliga trots det faktum att Bagheera egentligen ska få en betydligt lättare träning.

Men vem kunde väl motstå hans bedjande blick när man i morse gjorde sig redo att koppla Debbie och Vega?

“… men jag vill också följa!!”

Det är ju sannerligen ingen enkel sak att utesluta gosegrisen, så hela flocken fick följa med på morgonens träningspass.

Det är kanske inte helt oväntat att det råder stor glädjeyra här hemma när veckans träning gett följande resultat:

100.55 km (promenad)
213.61 km (cykling)

När den totala tidsåtgången stannade på 23:58:26 kan man konstatera att träningen blivit som ett deltidsarbete!

13 veckor återstår innan starten i Kiruna – och medan motivationen är på topp laddar jag inför kommande vecka:

Bättre kan jag!!!

I tron att större delen av den praktiska planeringen varit färdig får jag återigen en av mina små snilleblixtar.

Detta ledde till en ganska stor förändring – och i slutändan hoppas jag att det är en förbättring av sällan skådat slag.

Kärran på bilden har väldigt lite att göra med förändringen – men någon bild måste jag bjuda på.

Det jag har bestämt mig för är att inte använda tält under promenaden…

Du undrar säkert hur jag tänker nu?