Två år på Hundgården är kanske en lång tid, men samtidigt har det gått snabbt. Idag är det två år sedan Wilja kom hem till oss, och dagen till ära så måste man visa gamla valpbilder!

Håll till godo!

Man saknar visserligen valptiden, men samtidigt är man tacksam över Wilja har blivit en sån ståtlig schäfer! Hon är visserligen fortfarande lika ettrig och störig, men hon har en pondus som inte går att missa.

Hon är onekligen husses följeslagare i alla lägen. En som vet precis hur man retar gallfeber på husse med minsta möjliga ansträngning, men hon är också den som kryper tätt intill husse när det är dags att sova. Det är också hennes stämma som ekar i skogarna när husse kommer hem igen.

Jodå, hon är speciellt på många sätt, men hon är precis vad jag behöver just nu.

Hur går det för sjuklingen?

Jo, man har överlevt hittills, och man mår faktiskt mycket bättre idag. Snuvan må hänga kvar, men känner inte av någon feber och liknande besvär. Jag har försökt vara ganska försiktig med aktiviteter idag, för att spara energi. Under eftermiddagen var man dock så rastlös att man började fixa med hundgårdarna.

Det mesta av dagens projekt gick åt till att återställa vad man tidigare ställt till med, men nu vet man i alla fall hur man inte ska göra. Man kan utgår från att detta arbetet kommer att fortsätta under morgondagen och under söndagen. I alla fall till viss del. Här finns andra uppgifter som också behöver göras, som att städa huset, klippa gräsmattan, och trimma lite här och där.

Om jag känner mig redo i morgon, kommer man kanske eventuellt att trampa in till stan i all enkelhet. Mest bara för att se hur det känns i kroppen.

Det får dock bli tidigt på förmiddagen, för det ska bli varmt även i morgon.

Här hittar du oss på Facebook