Det hänger kvar…
Det hänger kvar i kroppen, men hittills har man överlevt varje dag. En dag återstår innan man kan tillåta kroppen att vila ut ordentligt på bästa tänkbara sätt.
Det är minst sagt frustrerande att gå runt och vara småkrasslig, men vad kan man göra?
Allt man kan göra nu är att vänta… Oavsett hur det än bli i morgon så är det fredag, och man ser verkligen fram emot detta! Dels för att jag anser mig förtjäna lite extra gottgott med tanke på att man lyckats fortsätta jobba, trots att man inte mått helt bra.
Men också för att man nu kan se fram emot extratid med vovvarna. Efter detta återstår blott en vecka innan man kan se fram emot en långhelg, följt av en kort arbetsvecka.
Därefter blir det ännu en långhelg, följt av en kort arbetsvecka. Sen är man tillbaka på banan igen, och är då förhoppningsvis ordentligt utvilad på alla tänkbara sätt.
Det sista halvåret är alltid det längsta. Inga långhelger förekommer mellan midsommar och julafton, och i kombination med tilltagande mörker känns allt längre.
Snart vänder dock allt, och om drygt en vecka vänder allt. Vintersolståndet infaller den 22 december. Där efter blir dagarna sakta men säkert längre. Det är kanske knappt märkbart i början, men allt har i alla fall vänt till det bättre. Så nu är det bara att bita ihop ordentligt drygt en vecka till!
Tröttheten har varit överhängande!
Under veckan som gått har man varit märkbart tröttare än vanligt, och jag vill gärna skylla allt på ett hittills oidentifierat virus som huserar i min kropp.
Därav är man för stunden ganska “off”, men hoppas på att kunna återfå energin under kommande dagar. I alla fall i möjligaste mån. Hur allt blir återstår trots allt att se.
Målsättningen är dock ett slappande av sällan skådat slag.