Att vara en blöt cyklist, eller en torr bilist? Ja, det är onekligen en av livets stora frågor just nu, och det korrekta svaret torde vara “blöt cyklist”… men livet är inte alltid så enkelt.

Igår körde man bil till jobbet, för att slippa regnet. Ironiskt nog föll inte speciellt många droppar under resan dit eller hem.

Av den anledningen lyckades jag hitta tillräckligt mycket energi för att bjuda vovvarna på en riktig långpromenad när jag kom hem.

Vi tog då den gamla “hjärtformade” rundan som man gått så många gånger, fast inte på länge.

Ett par kilometer hemifrån öppnade sig himlen, och man insåg att motivation inte erbjuder någon som helst form av regnskydd. Men man kunde inte göra så mycket annat än att fortsätta trampa.

Vovvarna verkade ytterst obesvärade av detta, och var noga med att trampa i varje vattenpöl vi passerade.

Väl hemma från denna utmaning var det dags för nästa: Att se till att hundarna stod kvar i hallen medan dessa skulle torkas. Det gick så där, men till slut så kunde jag låta dessa gå in.

Trots vetskapen om att det fortfarande dolde sig grus i pälsen.

Wilja verkade märkbart oberörd av promenaden, medan Turbo var väldigt trött. Så pass att han gick och la sig ganska snart efter att vi kommit hem. På min plats dessutom.

Jag hade dock inte hjärta att flytta honom, utan la mig på andra sidan och nosgosade med honom tills att vi båda somnat. Är man 10 år gammal ska man ha vissa fördelar!

Hur mår vristen?

Till min stora glädje kan jag meddela att svullnaden efter getingsticken började gå ner igår, och att allt ser finare ut idag. Skoskavet mm behöver nog lite mer tid, men det går i alla fall åt rätt håll.

Man har naturligtvis dragit stor lärdom av denna erfarenhet och har därmed bestämt mig för att på något sätt förinta detta getingbo. Tyvärr, bör tilläggas, men då det ligger på väldigt dumt till, så finns det egentligen ingen annan lösning.

Man kommer ju att behöva klippa gräset fler gånger, och vill verkligen inte återuppleva detta igen.

Här hittar du oss på Facebook och Instagram!