Överflödet minskar sakta, och det skapar också en känsla av välbehag. Under januari månad var planen att varje dag plocka bort en sak som man inte har någon användning för.

Något av det första som hamnade i lådan var ett par byxor jag köpte för många år sen. Vid närmare eftertanke så hade man endast använt dessa vid ett par tillfällen.

Således var dessa något perfekt att ge bort. Med förhoppningen att dessa kommer till användning för någon annan.

I övrigt blev det förvånansvärt mycket hundsaker som Wilja haft som liten: Sele, koppel med mera. Man har dock inte bara hundsaker här hemma. I morgon kan man lämna en välfylld låda till en secondhandbutik i Falkenberg.

Det är galet var mycket bra-och-ha-saker man har. Saker som överhuvudtaget inte används, så egentligen är ju dessa inte speciellt bra att ha.

Den enda sak som är bra att ha, men som man helst vill slippa använda är hjärtstartaren, så den får naturligtvis finnas kvar i min ägo.

För framtiden:

Att rensandet skulle vara till ända härmed är långt i från sant. Även i framtiden kommer jag att rensa både här och där. Att överflödet minskar sakta är kanske en takt man önskar öka på.

Samtidigt så får det inte gå till överdrift heller, men hittills har jag inte saknat något som lämnats bort.
I alla fall inte vad jag kan komma ihåg, och det är väl lika bra det.

Dagens projekt är i alla fall till ända. I morgon tar jag med lådan in till stan och lämnar av innehållet. Väl hemma från detta antar jag att man får fortsätta gå igenom saker och ting.

Samtidigt som man frågar sig själv: Hur många år kan en sak ligga oanvänd innan man kan göra sig av med den? Ja, jag är nog inte den enda som undrar över det…