Ledighet är ljuvligt – speciellt efter att man kämpat i motvind under nästan 59 minuter. Gårdagens cykeltur till jobbet gick förvånansvärt bra med tanke på gynnsamma vindar.

Kylan var då ett mindre problem, speciellt med tanke på att en varm dusch väntade.

Hemvägen var dock något mer ansträngande.

Trots detta så ångrade jag inte mitt beslut att cykla till jobbet, utan trampade på efter bästa förmåga. Det känns trots allt bra att lyckas motstå frestelsen av att sätta sig bakom ratten.

Ledighet är ljuvligt, speciellt när man gjort sig förtjänt av den. Nu är man ledig fram tills torsdag, och dessa dagar ska bestå av både träning och vila, samt lite arbete här hemma.

Bilen rullar allt mindre

Jag skriver regelbundet upp mätarställningen på bilen, för att får lite grepp om hur mycket den används från vecka till vecka. Vid sidan av detta jämför man siffrorna gentemot RunKeeper.

Under 2021 körde man bil drygt 834,4 mil, medan man cyklade 217,8 mil
Hittills i år har bilen bara rullat 680,9 mil, medan man har cyklat 555,9 mil.

Utan tvekan är detta är högst positiv utveckling, men samtidigt finns det gott om utrymme för en förbättring under nästa år. Tyvärr har jag inga noteringar från tidigare år, men uppskattningsvis har man kört bil 1500-2500 mil.

Beroende på hur min arbetssituation sett ut för stunden.

Det återstår knappt 4 veckor av året, och man hoppas innerligt att det går att cykla under majoriteten av dessa dagar. Av den anledningen följer man väderleksprognoser med ett nästan osunt intresse.

Utan att egentligen få några svar…

Så, man får helt enkelt ta en dag i taget och hoppas på det bästa.

År av lättja…

Jag har alltid försökt hålla mig så aktiv som möjligt med främst promenader och cykelturer. Ett par år efter långpromenaden genom Sverige så började lättjan synas allt mer.

Delvis berodde detta på att man jobbade på ett annat sätt, men också att träningen tyckes sakna syfte. Sen ett par år tillbaka började man ta tag i träningen igen, och försöker fortfarande bygga upp den fysik man en gång hade.

Man gör självklart framsteg, men det allt tycks ta längre tid…

Det är ändå tur att man har två ivriga träningskompisar som ser till att man får röra på sig.