När man blir trampad på tårna så kan det antingen skapa frustration eller smärta. I vissa fall både ock!

Under tiden som jag gjorde mig redo för dagens cykeltur in till stan märkte vovvarna att något var på gång. Dessa blev dock väldigt ivriga i hopp om att få följa med.

En önskan jag dessvärre inte kunde uppfylla just då.

Vid ett tillfälle for Wilja in genom hundluckan som en iller på speed, och på något sätt råkade hon stampa på min lilltå samtidigt som jag skulle ta ett steg.

En intensiv smärta spred sig i hela kroppen och man gick nästan ner för räkning.

Lilltån, är som bekant, den enda del av kroppen som aktivt söker upp stolsben och andra mer fasta föremål. Jag har brutit den tidigare, och befarar nu att en ny spricka uppstått.

Att försöka ta på sig skon var uppenbarligen en besvärlig uppgift som gav upphov till ytterligare smärta. Efter lite lirkande och trixande hade man i alla fall fått skon på plats.

Vi tränar ändå!

En skadad tå är dock inte ett tillräckligt skäl av avstå från en cykeltur, så jag haltade bort till förrådet och hämtade min cykel. När man väl var framme i stan så fick man halta runt inne på ICA Kvantum innan man kunde cykla hem igen.

Något modfälld, bör tilläggas. Det var inte riktigt så här jag planerat att inleda en ny månad.

Vad mer kan man göra än att försöka göra det bästa möjliga av situationen.

I skrivande stund gör det inte lika ont, men man haltar och försöker skydda tån på alla sätt. Mest för att slippa känna av en intensiv smärta. Jag är ärligt talat rädd att hon ska springa över tån en gång till.

Ja, det gör ont att bli trampad på tårna…

Cykling och styrketräning kan genomföras som planerat, men har samtidigt svårt och tro att kvällens vovvepromenad blir speciellt lång.

Ja, olyckor händer lätt, men det betyder inte att det gör mindre ont för stunden. Naturligtvis hoppas man på en betydligt bättre start på morgondagen!

Vi på Hundgården önskar er alla en givande start på den nya månaden!