När kreativiteten vill komma fram, så får man göra sitt yttersta. Den är i vissa fall blygsam, och i andra fall högst villig att inleda ett samarbete.

I kväll är det dock något tvetydigt.

Jag började skriva med ett flöde jag inte sett på länge, men sen försvann allt. Jag lutade mig tillbaka i stolen för att i någon mån försöka sortera tankarna, och uttyda dessa på bästa sätt.

Det gick inte jättebra.

I ärlighetens namn så var det alldeles för länge sen man satt ner och försökte skriva något kreativt. Därmed inte sagt att kreativiteten har upphört… det har bara varit en massa annat som kommit i vägen.

Arbete, vardagen, latheten. Ja, allt möjligt.

Att stirra sig blind på ett blankt textdokument har mer eller mindre blivit en vana här hemma. En ganska ful vana, om man nu skulle fråga vad jag tycker.

Vad styr kreativiteten egentligen? Vilka förutsättningar krävs för att den ska visa sig från sin bästa sida?

Knappast räcker det med att ha en dator, en extraskärm, belysning och en stol att sitta i. Inte heller underlättas allt av tillgången till papper och penna.

I ett försök att samla mina tankar tar jag ett djupt andetag. Och ett till.
Försöken är dock uppenbart helt förgäves. Den lilla markören fortsätter att blinka hånfullt på det tomma textdokumentet. Nästan som att den känner av min frustration – och njuter av den.

Vad står i vägen när kreativiteten vill komma fram?

Kan det vara en inneboende rädsla att göra fel, att misslyckas och bli till åtlöje för andra? Eller vill kreativiteten bara försäkra sig om att jag fortfarande lyssnar, om än bristfälligt?

Kanske kan det vara så att jag inte erbjuder kreativiteten tillräckligt med tid?
Men likt allt som vill växa krävs det tid, omsorg och näring?

Ja, frågorna är många, men svaren är ack så få. Jag är tveksam att slötittande på Netflix kommer att underlätta för kreativiteten, men vad ska man annars göra? Att försöka tvinga fram något kommer inte att resultera i något positivt.

Jag borde därför avsluta mina försök, ta mitt kollegieblock och dra mig tillbaka till sängkammaren. Klockan är några minuter före midnatt, och mina försök att skapa något ur röran i hjärnan är meningslösa.

I alla fall för stunden. När inte ens kaffe hjälper, ja, då är det inte mycket man kan göra…

Vi på Hundgården önskar i alla fall er alla en riktigt god natt!

« « « henrikolsson.eu – föreläsningar finns på facebook » » »

« « « Vad är downshifting för något? » » »