Det räckte inte…
Det räckte inte med en dags lättja – så även denna dag blev förhållandevis lugn. Ibland måste man helt enkelt lyssna på kroppen, och det gjorde man idag!
Sofflocket är onekligen ett bra ställe att sova middag på.
Turbo tyckte att det passade bättre att ligga ute under plattformen. Wilja, å sin sida, har mer eller mindre varit skogstokig här hemma idag.
Hon har farit fram som en iller på speed, och för ett ögonblick tycktes inget stoppa henne. Nu har hon i alla fall dämpat sig något, men hon lär piggna till under kvällspromenaden.
Trots att det varit en vilodag idag, så innebär det inte att man varit sysslolös. Under förmiddagen trampade man in till stan, och i kväll fick man gå ett varv med snabeldraken.
Jag hade garanterat kunnat göra mer, om inte stunden på sofflocket blivit längre än planerat. Men, det är lite sent att komma på det nu.
Kvällspromenader
En stund med vovvarna längs mörka vägar är aldrig fel. Dessvärre verkar det som att man under den senaste tiden gått alldeles för korta sträckor.
En orsak är naturligtvis att man jobbat ovanligt mycket den senaste tiden. En annan orsak är garanterat att latmasken har fått alldeles för mycket att säga till om.
Det behövs uppenbarligen en nystart vad gäller denna bit. Ett stort problem är dock att även motivationen verkar blivit påverkad av latmasken. För vovvarnas del är detta dock ett mindre problem med tanke på hur dessa röjer runt här hemma.
Men ändå.
Man gillar ju trots att att gå både långt och snabbt – så varför är det så besvärligt just nu?
Ja, det är onekligen något man får fundera kring!
Kanske inte just i kväll, då man helst av allt vill gå och lägga sig nu. Av den anledningen känner jag att det är bäst att avsluta inlägget, stänga av datorn, och uppsöka kudden och täcket.
Det räckte inte med middagsluren på sofflocket.
Vi på Hundgården önskar er alla en riktigt god natt!
