Stora flingor faller sakta, men tids nog lär nog dessa förvandlas till droppar… När man vaknade i förmiddags så regnade det, och man fasade nästan för att cykelturen skulle bli inställd.

Men som genom ett under så blev det ett kort uppehåll, under vilket man hann till stan och hem.

Kort efter hemkomsten började det regna, och det blev uppenbart att man ibland har tur!

Det återstår och se om man har samma tur under kvällens vovvepromenad…

För tillfället känner man sig väldigt tacksam över att träningen flyter på bra, och man undrar varför man inte började tidigare… Men det är alltid lätt att vara efterklok!

I morgon är det ju dags för jobb, och om man vågar lita på väderleksprognosen så kan man cykla. Om det sen blir så eller inte återstår att se.

Ändrade planer:

Stora flingor faller sakta även efter mörkrets inbrott, och jag sitter som klistrad vid datorn.

Under gårdagen planerade man för att uteslutande arbeta med texterna, men innan man ens fått i sig morgonkaffet ändrades allt. Ingen kan ju ha missat Rysslands invasion av Ukraina.

I stället för att arbeta följer man nyhetssändningarna intensivt, med känslor av både obehag och avsky.

Jag avstår från att exakt uttrycka vad jag tycker om Putin. Däremot kan jag säga att han utan tvekan är ett av de största hoten mot demokratin.

Inför detta känner man sig bara maktlös. Man undrar vad som driver en människa som Putin att så helhjärtat låta sig styras av ren ondska?

Man lider med folket i Ukraina, även om det gör varken till eller från. Hur det här kommer att sluta vet ingen, men det är tveksamt att det kommer att sluta väl.

Putin är inte mer än en renodlad mobbare, och som använder sig av samma taktik som kriminella nätverk: “Gör som jag säger, annars…”

Att knäppa händerna till bön för Ukrainas folk är det enda man kan göra i nuläget.