… och idag var första dagen på en ca 4 månader lång behovsanställning!

Man kan naturligtvis spekulera i hur det kommer sig att en anställning infinner sig “i sista minuten”, och medan en del kanske skulle kalla det för tur så kallar jag det för nåd.

Och naturligtvis få man tacka Gud för det.

Den ovisshet jag frivilligt valt att leva i har gång på gång visat sig vara en bra väg att gå, och med lite is i magen och förtröstan i hjärtat så löser det sig alltid.

Uppenbarligen!

Så med tacksamhet i sinnet (och trötta fötter) så önskar jag er alla en riktigt trevlig helg!