Det som varit det svåraste med träningen de senaste veckorna är att få till en dygnsrytm som funkar, samtidigt som man får göra vad man kan för att inte ta den där lömska eftermiddagsluren.

Resultatet har varit ganska varierande, men över lag har det funkat ganska bra.

Lyckligtvis kommer man upp när klockan ringer, fast att man ibland haft lite svårt att somna.

Det viktigaste då är att komma ut och iväg medan kroppen ännu är sömndrucken, för annars lär den nog försöka övertyga mig om att det är dumt att gå upp 04.30 på morgonen för att gå en powerwalk med hundarna…

Dessutom med en ryggsäck som nästan väger 8 kg.

När man väl återvänder hem har man fått upp ett ganska bra flås, och då brukar jag ge mig själv lite andrum på ca 20-30 minuter innan man börjar med styrketräningen.

Då kroppen är kroppen helt närvarande, så man brukar få försöka övertyga den om att det endast är för ens eget bästa som detta görs, samt att tiden faktiskt går betydligt fortare än man tror.

Kroppen tycks dock välja ändå välja att gå in i någon form av sparläge, och det är först när halva styrkepasset avverkats som man känner att den kommit igång igen.

Det enda som inte riktigt gått så bra som man hoppats på är cyklingen!

Där har jag väldigt svårt att motivera mig själv att bara bege mig ut för att cykla en sväng, men tror ändock att det kommer att bli lättare i år då ett av målen är att bruka bilen betydligt mindre än tidigare.

Att i stället ta cykeln in till stan att handla, även om det inte blir tal om någon storhandling då man inte längre har någon cykelkärra för ett sådant ändamål.

Men det är ju inte omöjligt att en sådan köps in under våren, beroende på hur allt artar sig!