Det har gått drygt 4,5 år sedan jag av olika anledningar besökte ett hus i Halmstads kommun, och då ägaren inte var hemma passade jag på att hälsa på hundarna i hundgården.

Det var någonstans där mitt hjärta brast.

Nog för att hundgården i sig kanske var stor nog för dessa två hundar, men betongplattan var samtidigt fylld av avföring och urin – och lukten går inte att glömma.

Utöver att hundarnas päls och klor var ovårdade så var hundarna till en början också extremt rädda för mig.

Vid ett tillfälle höjde jag armarna för att kunna ta ett kort, och båda hundarna backade snabbt av rädsla.

På grund av hundarnas förhållanden valde jag att prata med en granne rörande personen som bodde där, och deras uppfattning var dessvärre inte den bästa.

Av naturliga skäl valde jag att anmäla detta till Djurskyddet i Halland, och bifogade bland annat dessa två bilder men hur det sedan gick vet jag inte.

Däremot minns jag tydligt hur jag ville besöka platsen igen och beslagta hundarna, och bara lämna en lapp om att de skulle få det bättre i sitt nya hem.

Så blev det dock aldrig, eftersom svensk lagstiftning i första hand skyddar den ursprungliga förövaren samtidigt som jag på den tiden var alltför beroende av mitt arbete och inkomst.

Beklagligt nog!

Jag har dock aldrig glömt hundarna, och undrar då och då hur det hela slutade – gjorde djurskyddet något, eller valde de bara att fortsätta stämpla in varje dag för lönens skull..?

Jag såg aldrig någon notis i tidningen om att någon ägare fått ett föreläggande eller att några hundar blivit omhändertagna, vilket får mig och tro att “djurskyddet” bara är på låtsas så att vissa ska få arbete.

Men jag kan så klart ha fel…

Nästa gång jag stöter på en liknande situation lär jag dock hellre omhänderta hundarna på egen hand och riskera eventuellt åtal, snarare än att vänta på att “djurskyddet” gör något…

Vad tycker du; Har hundarna det bra?