Naturligtvis finns det ett behov för den kunskapen i ett inledande skede, men det är svårt att välja rätt ord och formulering till utskicket för att få läsaren att känna sig trygg med valet av föreläsare.

I just detta fall hade det underlättat att få hjälp av sakkunnig, men den enda hjälp jag får här hemma är att tömma den gamla chipspåsen.

Mina vovvar förstår helt enkelt inte syftet med föreläsningar, men en prasslande påse kan få vilken hund som helst att spetsa öronen…

Allt detta till mitt stora förtret.

Samtidigt är just den här typen av arbete den viktigaste, för om man inte kan förmedla till någon att man verkligen kan sin sak – ja, då blir det ju svårt att övertyga någon om att anlita mig också.

Besvärande nog är det just så.

Men, medan några blygsamma droppar faller från skyn, och innan hantverkaren kommit så fortsätter den här biten av arbetet…