Vederkvickelse…

9 kommentarer

Ända sen barnben har jag funnit den välbehövliga vederkvickelsen där utsikten är vidsträckt.

Från början var allt en storslagen lekplats där fantasin fann en outtömlig källa av möjligheter till glädje.

Med åren förändrades det till en plats för inspiration, och naturens skönhet äntligen fick chans att synas.

Där fann jag min fristad.

Ord började formas, bilder skapades och ögonblick förevigades.

Skrivet av Henrik Olsson

2011 11 29 || 19:00

Publicerat i För eftertanke


9 svar to 'Vederkvickelse…'

Subscribe to comments with RSS

  1. Så känner jag också. Naturen skänker sån inspiration, sånt lugn och harmoni – en kraft helt enkelt.

    Husfrun

    2011 11 29 || 19:08

  2. Älskar naturen =) Den får mig att slappna av, att bara gå i skogen är ju underbart…kramen och ha en skön kväll

    browneyedgirl

    2011 11 29 || 19:44

  3. sv. ja jo. men då tar det 100 år innan man lyckas få en bra bild haha 😀

    emma

    2011 11 29 || 20:41

  4. sv. haha innan jag blir nöjd xD

    emma

    2011 11 29 || 20:46

  5. sv. ja men precis så är det 🙂 men jag får fixa det nån dag när man orkar, har tid och inspiration! 🙂 just nu saknar jag allt ^^ tid har jag väl, men orkar inte lägga den på det.. 🙂

    Emma

    2011 11 29 || 21:27

  6. skönt att ha en sån där plats man trivs på:)

    pauline

    2011 11 29 || 22:46

  7. Det är så jag alltid kännt när jag sitter ute på havet…lugnt och rogivande…tillfredsställelse!Kramiz

    Fenixmona

    2011 11 30 || 04:50

  8. Med åldern kommer lugnet man saknade som yngre. Vi uppskattar saker mycket mer för vi har förmågan att se skönhet som vi förr bara ignorerade.

    Linda aka Javamorsan

    2011 11 30 || 08:08

  9. Så vackert, ja inte bara orden utan bilden med 🙂

    Nett

    2011 11 30 || 08:29

Lämna en kommentar:

Anti-Spam Quiz: