10359412_801710293181214_8155729345627144030_n.3

Spegeln

49 kommentarer

Passageraren...

Passageraren...

Han tittade noga i spegeln, som han gjort många tusen gånger förr, men denna gången kunde han inte känna igen sig.

Hans bruna ögon var dem samma, hans halvlånga hår var det samma, ärret i pannan såg ut som det alltid gjort… Men något hade förändrats. Han kunde bara inte förstå vad som förändrats.

Livet hade gjort ”helt om!” på bara några dagar. Han kände igen sin egen spegelbild, men inte längre sig själv. Vem var han egentligen? Han tittade noga i spegeln, och såg sig själv i ögongen. Djupare och djupare. Som ett desperat försök att få kontakt med sin själ. Kanske kunde han finna svaren på sina frågor där… kanske…

”Hur kunde allt bli så här?” frågade han sig själv högt. Ansiktet i spegeln följde varje rörelse han gjorde, men något svar fick han aldrig.

Den senaste tiden hade saker och ting börjat rulla på ordentligt, och det hade börjat gå upp för honom att han inte längre hade någon kontroll över tillvaron. Han hade blivit en skräckslagen passagerare i sitt eget liv. I början kändes allt bra när det började rulla på, men nu kände han bara obehag. Saker och ting förändrades för snabbt, och snabbare och snabbare för varje dag. Han kunde inte längre hänga med i allt som hände. Det gick för fort.

Den ljuvliga fartvinden han kände i början, kändes idag som en obehaglig storm. Det dånade i öronen, och han slöt reflexmässigt ögonen en aning för att inte få något i ögonen. Han ville att det skulle stanna upp. Inte som en panikbroms, men mer ett sakta inbromsande tills han kände att han hade kontroll över allt igen. Fanns det verkligen ingen återvändo? Ingen ”ångerknapp”?

Han kände på sig att allt skulle gå åt skogen. Det var bara en tidsfråga innan allt körde av vägen, och ner i diket. Han var rädd. Kontrollen var inte längre hans. Hur bromsar man? Hur stannar man upp i tillvaron?

Han sköljde sitt ansikte i hopp om att obehaget skulle försvinna, men när han tittade i spegeln igen såg han samma bekanta och obekanta ansikte. Han hade blivit en främling för sig själv…

Vem var han idag? Ett visste han säkert; han var inte längre den han var igår…

Han var en skräckslagen passagerare i sitt eget liv. Ett förtvivlat sökande efter bromsen…

Men ingen broms fanns att tillgå. Han slöt sina ögon igen och hoppades att han skulle känna igen sig själv igen, men ögonen som öppnades föll återigen på den okända passageraren.

Spegeln ljög inte för honom…

Skrivet av Henrik Olsson

2010 09 14 || 21:23

Publicerat i För eftertanke

facebook

49 svar to 'Spegeln'

Subscribe to comments with RSS

  1. vad hittar du på idag då?

    Fina Frun

    2010 09 16 || 09:09

  2. Ja det ska jag absolut göra 🙂
    Ha en bra dag!

  3. Jasså hehe.

    Sov du gott inatt? 🙂

    Fint skrivet föresten!

    danten89

    2010 09 16 || 09:39

  4. du fpr helt enkelt vara med i nästa tävling kanske..

    tove

    2010 09 16 || 09:43

  5. Tack så mycket. Hade jag inte kämpat och haft familj och vänner som orkat kämpa med mig, hade det gått mindre bra

    Johanna

    2010 09 16 || 10:03

  6. Oj! Precis så känner jag mig! Trodde som barn /yngre att man skulle komma till ro med sin ålder. Men fel! Ju äldre man blir dessto mera kan jag känna att jag inte hinner med mitt liv. Det finns så mycket jag vill göra, men åren bara rullar på. Ingen broms…. Jätte vackert skrivit… / Kram Suss

    Susanne

    2010 09 16 || 10:18

  7. Sv: Jasså, varför just budo utöver psykologi? Är du intresserad av kampsporter? 🙂

    Andreas Törnqvist

    2010 09 16 || 10:41

  8. Hoppas att vi får läsa mer av dina alster!

    Annika

    2010 09 16 || 11:54

  9. Jag säger det igenb……..du skriver så jag gråter……..

Lämna en kommentar:

Anti-Spam Quiz:

07_12989_redigerad-2-kopiera11_redigerad-2 kopiera