Det var en fredagskväll i januari 1992 som denne yngling fått något vi kan kalla för en inbjudan, och även om det inte var tänkt att han ensam skulle tacka ja till den så blev det så.

Osäker som han var tvekade han in i sista stund, men det fanns något starkare inom honom som obevekligt manade honom att fullfölja detta. Läs mer »

Jag gick och la mig närmare midnatt och var tillfredsställande nöjd med tillvaron ända tills jag stängde av surfplattan och försökte påbörja min ack så välbehövliga skönhetssömn.

Tydligen är jag helt osynkad med hjärnan för den hade uppenbarligen helt andra planer för mig… Läs mer »

… fast inte längre

Det som en gång fanns
Finns inte längre Läs mer »

Jag kommer då att få återse det mysiga lilla kapellet med det gräsbelagda taket där många timmar tillbringades i en ack så välbehövlig stillhet.

Idag packar jag inför detta efterlängtade återseende, och delar samtidigt några tankar kring detta: Läs mer »