… men ändå brutalt söta, jag och min bror!

Hela världen låg för våra fötter, och för stunden var en omkullvält stol vårt största problem, men de kommande åren skulle bjuda på värre prövningar.

I denna fotografiska stund, 1978, kunde ingen av oss utsäga framtiden.

Vi levde lyckliga. I nuet.

Om man ändå kunnat stoppa tidens vilja, och därmed undvikit den 23 juli 2001.

Den dag då bröderna förlorade varandra.

Hela världen låg för våra fötter…

Med få år på nacken tycktes allt vara så enkelt. Det handlade om lek och bus. Brorsan trampade på så gott det gick ända tills en stol satte stopp för hans framfart… själv njöt jag bara av åkturen…

En bild med mer än 30 år på nacken får en att drömma tillbaka, minnas den enkla tiden när kraven egentligen enbart bestod i att somna på kommando…

Hela världen låg för våra fötter…

Hur söta vi än må ha varit då så växte vi upp och tog oss ut i en värld som förändrade våra liv. Den var hårdare än leken i barndomshemmet, och allt var inte riktigt lika enkelt längre.

Vi sågs inte längre som små och söta…

Saker man fick erfara formade ens sätt att tänka. Många gånger om. Livet satte sina spår i oss unga och smått oskyldiga killar. Många av de sår man fick läkte själv med tiden, men en del ville aldrig riktigt läka.

De dröjde kvar och kastade en mörk skugga över allt ljust…

Så var det för min älskade storebror. Vid en ringa ålder av 25 valde han frivilligt att lämna världen för att slippa lida. En värld som idag är mycket fattigare…

Här kan du läsa mer om Johan: Till minne av…

Nikita 2008-04-16 <> 2010-06-29

Jag önskar att tiden kunde vridas tillbaka
Saker hade då gjorts på ett annat sätt

Om jag vetat då vad jag vet nu
Hade jag stoppat det i tid

Skapat en annan väg för dig
En bättre väg, en bättre värld

Även om jag inte vill släppa dig
Så kan jag heller inte behålla dig

Du har fått springa över gröna fält
Gett skall, busat dig trött med dina bröder

Du har tagit plats i både säng och hjärta
Så tro mig när jag, och många med mig säger:

“Det kommer att bli tomt utan dig!”

Du kommer nu att få springa fritt över vilken äng du än väljer
Aldrig mer kommer ett koppel att hålla dig tillbaka

Du är fri, min vän

Den Bro Som Förde Dig Bort...

“Din vandring genom livet bjöd på törnar
Dessa stärkte dig till en början
Du kämpade vidare mot alla odds
Sår du fick försvann lika snabbt
Du imponerade med din styrka

Men en dag slutade såren läka
Bördor hopade sig och kvävde ljuset
Du fördes in i en mörk värld
Din inre styrka försvagades
Tårar började falla inom dig

Du såg på dina sår och ville ej vandra mer
Du kände dig fångad, trängd, förlorad
Din tro på livet gled dig ur händerna
Du kämpade tappert in i sista stund
Du kämpade så länge det gick

Du fann en bro som ledde bort
Och visste att den fanns för dig
Du tog bestämda steg
Fördes bort från allt smärtsamt
Mot något bättre, gladare, ljusare

Dina fotspår på bron försvann i skymningen
Du försvann
Men den bro som förde dig bort
Förde dig också bort från oss

Du fattas oss”

Läs mer på www.runnqvist.se

Text och bild: Henrik Olsson