Du var allas Fjant…
Du var allas Fjant, och kommer för alltid att vara ett kärt minne! Idag är det 4 år sen man fick gå den sista biten fram till regnbågsbron. Det som också är den absolut längsta promenaden.
Tiden går verkligen fort, men jag minns fortfarande den dagen.
Allt som inledningsvis verkade bli en lindrig sjukstuga slutade med ett akut besök hos veterinären. Redan på vägen dit visste jag att det var dags att släppa taget om dig.
Under årens lopp har jag haft många schäfrar och du var, jämte Bagheera, den absolut snällaste schäfern som någonsin funnits i min ägo. Du älskade allt och alla, och lekte med varje besökare som kom till Glada Bäverns Hundpensionat.
Utöver dina tvåbenta vänner tvingades du även lämna din bästa vän Turbo, och ingen har lyckats fylla dina tassavtryck. Om Turbo kunnat tala så hade han garanterat beskrivit dig som ”oersättlig”.
Utöver förlusten av dig så inser jag också att tiden närmar sig den dag då ni två får återförenas igen. Även om man naturligtvis önskar att det inte behövde vara så.
Men Turbo börjar bli märkbart gammal, och jag vet var som väntar.
Detta är den absolut värsta biten med att vara hundägare. Man får år av underbara dagar och härliga minnen, och en riktigt dålig dag tycks överskygga alla. I alla fall till en början.
Läggdags sedan länge!
Jag hade stora planer på att lägga mig redan innan 20.00, men av en händelse såg jag ett minne på Facebook. Jag kunde bara inte låta bli att minnas denna underbara hund i både ord och tanke.
Sängen är för stunden ockuperad av både Turbo och Wilja, och snart är det dags även för mig krypa ner och låta batterierna ladda för en morgondag.
Vi på Hundgården önskar er alla en riktigt trevlig kväll!