Man fortsätter avverka mil, både till fots och med hjälp av cykel. Det senare går av naturliga skäl snabbare, men båda innebär träning på olika sätt.

Förra året resulterade tyvärr inte i tillräckligt mycket träning, men den trenden verkar har vänt.

Om jag fortsätter i samma takt resten av denna månaden har jag tränat mer än någon månad under förra året. Detta är naturligtvis en fantastiskt bra start på 2025, och förhoppningen är ju att detta blir ett av de bättre åren i denna kategori.

Man bör kanske tillägga att jag dock inte känner mig helt redo att börja cykla de drygt 25 km till jobbet. Därför känns det så fantastiskt bra att jag i stället kan cykla knappt 12 km från flickvännen i stället. Naturligtvis med målet att konditionen ska bli så bra igen att man lätt kommer att orka hela vägen hemifrån senare i vår.

Men för stunden får man faktiskt åka bil till henne.

Vad gäller just promenaderna så kämpar vi på så gott det går här hemma. Turbo förblir dock den som bestämmer både längd och takt på våra promenader. Något han verkligen tycks trivas med. Men under de promenader när tjejerna är med så verkar han ändå märkbart piggare.

Det värmer naturligtvis husses hjärta!

Hur mår nacken?

Ja, denna utdragna historia har kanske börjat nå sitt slut. I fredags fick jag äntligen träffa en läkare som skrev ut tre olika tabletter, och jag får ändå säga att det känns bättre.

Man kan fortfarande känna av det, men det har blivit mycket bättre. Allt man kan göra nu är att hoppas att tabletterna hjälper kroppen att läka ut det onda.

Trots att jag inte är någon stor vän av tabletter får man nog tumma lite på sina principer ett tag. I alla fall tills att nacken blivit smärtfri.

Här hittar du oss på Facebook