Idag var det dags att ta cykeln till jobbet, och det kändes inte helt oväntat väldigt bra. Visst, man känner sig trött i kroppen, men man är samtidigt nöjd med dagen.

Igår var jag lite orolig över att inte komma upp i tid idag, men allt löste sig. Som genom ett under så vaknade jag faktiskt redan 03.30, och gick upp strax före 04.00.

Hundarna fick sin promenad, om än något kortare för Turbos skull. Vid 05.15 var det dags att hoppa upp på cykeln och trampa iväg, och drygt 67 minuter senare var man framme.

I morgon siktar man på att börja cykla kring 05.30, då det finns goda marginaler att komma lite senare. Såvida inte cykeln går sönder på något sätt vill säga, men man kan ju aldrig vara helt säker.

Jag skulle egentligen kunna lite senare än så, men känner att man behöver få upp farten något för att kunna känna sig bekväm med det. Men det finns ingen anledning att pressa sig för hårt.

Det viktigaste är att det blir gjort så ofta som möjligt.

Visst, det känns bra att vara borta från hundarna under 12 timmar, men det går ingen större nöd på dessa.

Sparande för framtiden!

Jag har också bestämt mig för att stoppa undan 160 kronor för var gång man tar cykeln till jobbet. Det är svårt att räkna ut exakt vad en bil kostar per mil, men 30 kronor inte är helt orimligt.

Pengarna ska användas för att en dag kunna köpa det bästa fordonet att kunna cykelpendla till jobbet med under större delen av året: En velomobil! Jag är medveten om att det är en långsökt dröm, men jag har bestämt mig för att vara optimistisk.

Visst, drömmen om att en dag kunna köpa en husbil finns kvar, men jag känner att en velomobil är viktigare. Hur märkligt det än kan tyckas vara!

Här hittar du oss på Facebook