Vad ska man säga om Wilja?

Väl framme vid veterinären idag blev vi insläppta i ett av undersökningsrummen. Wilja var inte sen med att högt och ljudligt göra sin närvaro hörd.

Efter en stund klev veterinären in och sa: “Jag hör att det är en schäfer här inne”! Ja, hennes antagande skulle naturligtvis visa sig vara mer än korrekt. Av alla schäfrar jag ägt så är denna lilla fröken den mest “pratglada”.

Wilja skötte sig dock väldigt bra, men man önskar ändå att hon valt en mer tystlåten attityd, men icke! Piplisa måste höras av alla!

Det är bara att gilla läget! Lyckligtvis var veterinären själv schäferägare, och visste mycket väl vad allt handlade om.

Lite godis och en spruta senare så var Wilja och jag på väg hemåt igen. I morgon ska jag åka inom stan och hämta ut receptet som också blev utskrivet. Under 6 månader framöver så kommer varje fästing som rör mina hundar att döden dö.

Naturligtvis ser jag fram emot detta. Av uppenbara skäl så ogillar jag den “krypande” känslan man ibland kan känna när man gått och lagt sig. Det är trångt som det är med en tvåbent och två fyrabenta. Har något fler ben så finns det alltså inte någon plats kvar.

Husliga sysslor idag!

Eftersom jag var hemma betydligt tidigare än vanligt så passade man också på att fixa lite mat. Mätt och belåten kan man redan nu så sakta avsluta denna dag. Först behöver man dock ta tag i disken, men därefter är det bara avkoppling som gäller.

Jag borde egentligen dammsuga idag, men dammråttorna finns nog kvar även i morgon…

Vågar man därmed anta att man kommer i säng strax efter 20.00? Klockan ringer trots allt redan vid 04.00, så det borde erbjuda tillräckligt med tid att låta kroppen sova ut ordentligt. Eller så slutar det som alltid – netflix och sen kväll…

Vi får väl se hur det blir med mina planer.

Här hittar du oss på Facebook