Värmen har äntligen anlänt under förmiddagen, och när man kom hem idag kunde man hämta in en del.
Allt hade tyvärr fått stå oskyddat ute i ett lättare regn, men veden torkar ändå snabbt.

Således kan man äntligen njuta av en värmande brasa.

Så fort jag kom hem så tog jag in ett rejält lass med ved. Resten får stå kvar ute tills i morgon. Då bär jag in resten i förrådet, och sen är det bara att sakta men säkert hämta den torra ved man behöver.

Därmed kan elementet få vila från sitt uppdrag att sprida värme. I slutändan är det ändå kaminen som sprider den absolut bästa värmen i huset!

Måtte veden räcka ända tills att solen orkar värma huset!

Oavsett är jag tacksam över att ha lite ved här hemma.

Idag skrev man på kontraktet!

På måndag återgår man till sin arbetsplats som en anställd, och kan äntligen besvara frågan: “Jobbar du här?” med det ack så värdefulla svaret: “Nej, jag är bara anställd!”

Därmed har man också på ett väldigt aktivt sätt lämnat ett arbetsliv utan något skydd. Under nästan 8 år har man hoppat både hit och dit på tillfälliga arbeten. Arbetet som ordningsvakt må ha varit det mest lönsamma, men det var också det mest osäkra. Något man tydligt märkte under pandemin.

Att leva på att frilansa som ordningsvakt har fördelar, men det finns också en mindre fördelaktig sida. Man kan aldrig vara säker på om det finns något jobb nästa månad, eller nästa vecka.

Den tiden är förvisso över, men det betyder inte att jag släppt tanken på downshifting. Allt jag behöver göra nu är att tänka om och anpassa mig efter rådande omständigheter. Jag får inte inbilla mig att downshifting enbart handlar om min tillvaro, eller att mina möjligheter idag enbart berör mig själv.

Här hittar du oss på Facebook