Man överlevde onsdagen, trots att något störde ens välmående under dagen. Vad det var är svårt att säga, men troligtvis är det något litet virus som röjer runt i kroppen.

Situationen är således besvärande.

Under förmiddagen var jag väldigt nära att sjukskriva mig och gå hem, men lyckades härda ut hela dagen. Känslan är att det finns något i kroppen, även om det känns bättre nu.

Huvudet känns tyngre än vanligt, och energin är märkbart lägre än tidigare. Många på jobbet är sjukskrivna nu av olika anledningar, och jag fasar nästan för att det snart är min tur.

Det är ganska besvärande då man inte behövt sjukskriva sig på många år. Men förr eller senare så är det väl dags för mig – men inte än. Jag hoppas att min envishet kan ta död på viruset en gång för alla. Oavsett hur luddigt allt kan vara, då man inte själv vet eller känner vad problemet i helhet egentligen är.

Det finns ingen märkbar feber, för i så fall hade man varit hemma. Hjärnan känns bara tyngre och trögare än vanligt. Många skulle nog hävda att det är ett normalt tillstånd för mig, men jag vill envist hävda motsatsen…

Oavsett så lever jag fortfarande, och har föravsikt att göra det även i fortsättningen. Att det skulle bli tal om någon form av sjukstuga här hemma är inget syfte att sträva efter. Uppenbarligen så har kroppen hittills lyckats hålla det värsta på behörigt avstånd, och jag hoppas att det fortsätter så.

Jag inbillar mig att kaminen kommer att hjälpa mig i detta!

Veckan närmar sig sitt slut!

Det är verkligen otroligt så snabbt en arbetsvecka kan gå. Två dagar återstår av denna, och därefter återstår bara en arbetsvecka innan man kan unnas lite långledigt. Julhelgen står först för dörren, och sen blir det nyår.

Man har inte ens hunnit påbörja någon sammanfattning av året som snart ligger bakom en…

Här hittar du oss på Facebook och Instagram