En ny telefon väntar på att få bli en del av min vardag, men det dröjer innan det blir aktuellt. Orsaken är faktiskt ganska enkel. Det finns mer liv kvar i den gamla.

Man märker det tydligast genom att batteriet fått en förnyad livsglädje. Mest troligt beror detta på att jag raderat flertalet appar, och det är onekligen ett positivt resultat.

Det är högst tveksamt att den gamla kommer att hänga kvar speciellt länge, men jag ska försöka ta hand om den på bästa sätt. Samtidigt känner man en trygghet i att det faktiskt ligger en helt ny mobil här hemma.

En efterträdare som, troligtvis, ivrigt väntar på att få göra nytta. Hur länge dess väntan blir återstår att se.

Det nya skalet kom till användning direkt, och lär mest sannolikt förlänga livet för min gamla trotjänare. Det händer ju att man tappar telefonen, eller att hunden* (*läs Wilja) river ner den från skrivbordet.
Omedvetet, vill säga.

Efter lång tid med minusgrader…

… så börjar man äntligen se fram emot mildare tider – med allt vad det innebär.

Vem vet, kanske blir det några cykelturer till i år innan vi inleder ett helt nytt åt? Ja, det återstår verkligen att se, men man hoppas naturligtvis på det.

Det har börjat töa lite idag, men det i sig förhindrar nog en cykeltur till jobbet i morgon. Snöiga vägar som blivit blöta har garanterat fryst igen, så det vore med fara för eget liv. Däremot hoppas jag på att snart kunna hoppa upp på sadeln och cykla till jobbet.

Det är verkligen något jag saknar, så pass att det börjar krypa i kroppen på mig. Kanske borde man investera i ett par dubbdäck ännu en gång?

Tills det är dags att börja trampa får en annan gammal trotjänare stå parkerad i vardagsrummet i den ljuvliga värmen från kaminen. Jag vet, ett vardagsrum är inte en cykelparkering, men jag funderar också på att köpa ett väggfäste så att man kan hänga den under trappan i framtiden.

Det är en ganska billig investering trots allt, men det innebär inte att man är snabb att köpa just ett sånt fäste…

Här hittar du oss på Facebook och Instagram