Just nu bär man på en inre längtan om att återigen kunna besöka Wettershus Retreatgård. Sist jag besökte denna ljuvliga plats var 2016. Sen kom livet emellan, och även en pandemi.

Min förhoppning är dock att kunna göra ett nytt besök där i sommar.

Sist jag besökte denna ljuvliga plats var 2016 om jag inte minns helt fel. Möjligheten att kunna återvända har förhindrats något av omständigheter i livet. Sist var det pandemin som stoppade alla möjligheter. Sen dess har väl annat stått i vägen.

Idag börjar man dock mer och mer längta efter att få återvända till en plats som präglas av stillhet och förtröstan. Vem vet, kanske får jag återse detta efterlängtade kapell inom kort.

Det är i alla fall vad jag hoppas på!

För er som aldrig varit på retreat så rekommenderar jag detta varmt. Vi behöver alla på olika sätt en paus från vardagen och livets alla olika måsten.

Var det ett 24-timmarsvirus?

Under gårdagen kände man sig ovanligt sliten av någon anledning. Huvudvärken följden av några influensaliknande symptom, och som man är detta alltid livshotande.

Idag mår jag dock tacksamt nog bättre, även om jag inte känner mig helt återställd. Viss trötthet tycks hänga kvar något, men inte mer än så.

Av den anledningen kan man äntligen att kunna cykla till jobbet. Huruvida det är ett bra beslut eller inte återstår att se, men jag har en känsla av att det kommer att vara gynnsamt på många sätt.

Överlag har jag haft en extrem tur att slippa drabbas av diverse virus och annat, men uppenbarligen så är man inte helt immun mot allt som finns. Det verkar som om flertalet kollegor också råkat ut för något liknande.

Jag antar att jag i stora drag ska känna mig tacksam över att det inte blev värre än så här. Utan att egentligen veta om dagens cykeltur kommer att förvärra allt.

Här hittar du oss på Facebook och Instagram!